Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 97. 6 december 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ILLC1STRERAD WTIDNING
MEHHET
kvinnan H och
i. i :
2. ,à
ESö
N:r 97 (672). ONSDAGEN DEN 6 DECEMBER 1899.
12:te Årg.
PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR:
Idon ...... ............................... KR- 5: -
IdonsModetidn.med plan-
scher OCH HANDARB. — > 5: —
Idons Modetid. otan pl. » 3: —
UTGIFNINGSDAGAR :
HVARJE
ONSDAG OCH LÖRDAG.
REDAKTÖR OCH UTGIFVARE:
FRITHIOF HELLBERG
TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2—3.
lösnommerpris : 8 öre. |redaktionssekr.: JOHAN NORDLING.
BYRÅ OCH EXPEDITION:
klara s. kyrkogata 16, Itr.
öppen kl. 10—5.
ALLM. TEL. 61 47. RIKS 16 46
KOMMISSIONÄRER
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÄ ALL-
DELES SÄRSKILDT FÖRMÄNL. VILLKOR.
Stockholm,
Idons Kongl. Hofboktryckeri.
AUGUSTA ATTERBOM, FÖDD
TIGERSCHIÖLD.
VÅR AF NJUTNINGSLYSTNAD
och lyx präglade tid är det godt
att någon gång få stanna inför en
kärnkvinna, lyssna till hennes lef-
nadssaga och värmas af hennes personlig-
het.
En sådan var Augusta, Victoria Atterbom
född Tigerschiöld. Ett hem och den natur,
hvilken omger detta, har på karaktärsda-
ningen det största inflytande.
Det var också i en särdeles vacker del af
Södermanland vid den fagra sjön Båfvens
strand på säteriet Bögstorp, som fru Atter-
bom söndagen den 3 nov. 1839 såg dagens
ljus. Hon var yngst bland sju syskon och
föräldrarne voro kaptenen vid kungl. lifbe-
väringen Gustaf Bernhard Tigerschiöld och
hans maka Gustafva Hytthon.
Vid sex års ålder forlorade den lilla Au-
gusta sin fader, »men,» säger en henne när-
stående, »hade den stora lyckan att äga en
moder, som var en sällsynt utmärkt kvinna
såväl till inre egenskaper som yttre prak-
tisk duglighet, ett mönster för husmödrar,
och hvilken blifven änka energiskt skötte
familj och jordagods. Det utmärkande hos
henne var en ständig verksamhetslust, en
människokärlek och själfuppoffring, som ej
ville veta af någon gräns. Hvar j e hjälp-
behöfvande var för henne i kristlig mening
hennes nästa.»
Augusta var den af barnen, hvilken niest.
liknade sin mor. Af fadern hade hon ärft
ett särdeles lätt och behagligt sällskaps-
sätt och hans stora kärlek till djur, i syn-
nerhet hästar. Dessa förstod hon att sköta
så väl i friskt som sjukt tillstånd, och un-
der hennes flicktid kunde hon gärna vaka
natten öfver hos en sjuk fyrbent vän. Att
köra var ett nöje, som hon äfven vid mogen
ålder njöt af.
Sin undervisning fick Augusta i bokliga
kunskaper och musik af enskild lärarinna,
men för öfrigt var det modern, hvilken
handledde sin dotter, och under denna för-
träffliga moders ledning uppväxte hon till
en blomstrande ungmö, sund till kropp och
själ, enkel och naturlig. Barnsligt glad med
sina jämnåfiga, men dock med ett djupt
drag af allvar hade hon ett sinne öppet för
allt skönt och ädelt. Koketteri och all för-
konstling voro henne däremot fullkomligt
främmande. Redan som barn visade hon så
stor praktisk duglighet, att hon af de äldre
syskonen kallades »lilla förståndet».
Tidigt fick hon deltaga i hushållsbesty-
ren och stiga upp med solen. Redan kloc-
kan 5 på morgonen kunde man finna den
unga fröken Augusta i kök eller visthus,
där hon ställde i ordning för folkets fru-
kost. Dessemellan surrade spinnrocken, var
väfstolen i gång eller idkades annan huslig
slöjd, men för dessa arbeten glömdes hvar-
ken den ideella utvecklingen eller var gläd-
jen därför bannlyst, tvärt om.
I fru Tigerschiölds hus samlades gran-
narna gärna, ty man trifdes där så godt och
roade sig af hjärtans lust, icke minst med
musik, särskildt vacker sång.
Bland traktens ungdom befann sig vid
slutet af 1850-talet ingeniörerna vid den då
under byggnad varande västra stambanan.
Till dessa räknades ock skaldens, profes-
sor Atterbom, ende son d. v. löjtnanten vid
Väg- och vattenbyggnadscorpsen, sederme-
ra majoren och distriktchefen Ernst Atter-
bom, hvilken var nog lycklig att den 6 au-
gusti 1863 som sin brud få hemföra Augusta
Tigerschiöld.
I mynt medförde hon ej någon stor hem-
gift, men i vaggan hade en god fé gifvit
henne ett trollspö, hvilket med sina medel
kunde framkalla stora verkningar. Detta
begagnade hon flitigt.
De unga makarnes första lilla bo reddes i
Södermanland, men snart fick den unga
frun lära sig, att hvar hälst hennes mans
arbetsfält var beläget, i hast kunna slå ned
sina bopålar och tillkalla hemmets penater.
Så fick hon från Skånes sydligaste strand
och upp till Helsingland flytta omkring, i
en hel del af Sveriges provinser, på 16 år
byta vistelseort icke mindre än 11 (elfva)
gånger, ej sällan boende i trakter, där mat
knappast kunde fås för pengar, och under
tider, då efter hand 7 små barn togo mo-
derns krafter och tid i anspråk. Hennes
make hann knappast mera än anskaffa det
folk, som skulle verkställa själfva flytt-
ningarna, det öfriga fick fru Atterbom själf
besörja, och hon gjorde det med oförlikne-
lig hurtighet och praktisk duglighet. Denna
senare egenskap framträdde allt mera, i
den mån hushållet växte, och hon öppnade
sitt hem för de sällskapskretsar, som där så
oändligt väl trifdes, därför att värdinnan
var så behaglig. Hennes takt var så fin,
hennes älskvärdhet så hjärtevinnande, och
hon ägde den oskattbara förmågan att kun-
na glömma sig själf och helt gå upp i an-
dras intressen.
Sedan major Atterbom blifvit utnämdtill
chef för västra distriktet, flyttade han den
2 okt. 1879 med sin familj till Göteborg,
och från den dagen var det slut med van-
dringslifvet. Ogärna, utom för mindre ut-
flykter, lämnade sedan majorskan sitt kom-
fortabla hem, alltid beläget så att grönska
smekte hennes öga och där hon var i till-
fälle att odla sina kära blommor. Huru väl
hon förstod sig på dessä visas däraf, att hon
vid landtbruksmötet i Göteborg 1891 valdes
till prisdomare i gruppen trädgårdsväxter,
särskildt blommor.
Allt skönt tilltalade henne ju, och liksom
i barndomshemmet njöt hon i det egna i
fulla drag af musik och samlade gärna mu-
sici, framför allt sångare, omkring sig.
Eör språkets välljud hade hon äfven sinne.
Hon läste gärna och hon läste väl, ja så vac-
kert, att det var en njutning att få lyssna
till hennes i allt så sympatiska och fängs-
lande föredrag af en författares tankar. Så
långt hennes mångsidiga verksamhet tillät,
följde hon med sin tid, och särskildt på ett
område följde hon alltid med den, och det
var, när fråga väcktes om, huru man skulle
fostra ett andligen och lekamligen starkt
och sundt släkte. Därför var hon så intres-
serad af skolorna, särskildt elementarläro-
verken för flickor; och i det, där hennes
egna döttrar fingo sin undervisning, var hon
af föreståndarinnan en gärna sedd mamma,
med hvilken lärarinnorna tyckte om att i
uppfostringsfrågor få utbyta tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
