Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 99—100. 13 december 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 99—100 (674- 75). ONSDAGEN DEN 13 DECEMBER 1899. 12:te Årg.
ILLÖSTREPAD WTl DN IMG
?FOR • KVINNAN OCH « liEnriET
PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR :
Idun -................... ............. kr. 5: —
Iduns Modetidn. med plan-
scher OCH HANDARB. _ > 5: —
Iduns Modetid. utan pl. » 3: —
UTGIFNINGSDAGAR:
HVARJE
ONSDAG OCH LÖRDAG.
REDAKTÖR OCH UTGIFVARE:
FRITHIOF HELLBERG
TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2—3.
BYRÅ OCH EXPEDITION:
KLARA S. KYRKOGATA 16, lTR.
ÖPPEN KL. 10—5.
KOMMISSIONÄRER
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÅ ALL-
DELES SÄRSKILDT FÖRMÅNL. VILLKOR.
LÖSNDMMERPRIS : 8 ÖRE. Redaktionssekr.: JOHAN NORDLING. ALLM. TEL. 61 47. RIKS 1646
Stockholm,
Iduns Kungl. Hofboktryckeri.
H
eine och kvinnorna.
NÅGRA ERINRINGAR MED
ANLEDNING AF SEKELDAGEN AF
SKALDENS FÖDELSE.
HEINRICH HEINE.
EFTER EN TECKNING AF FRIEDRICH PECHT 1840.
....
I. IlI
Mhm
te J
^EN 13 DECEMBER 1799, alltså i dag
pIä vi Ö
för jämnt ett sekel sedan, föddes i
Düsseldorf skalden Heinrich Heine,
hvars lyra med sin ömsom smältande
sköna, ömsom ironiska, bizarra, ja, rent af skä-
rande klang förvisso var en af de sällsammast
tonande i det nu döende århundradet.
Han började sin bana på sin farbroders,
Salomon Heines, bankkontor i Hamburg, men
af lätt förstådda skäl-blef det ej mycket be-
vändt med hans merkantila arbete. I stället
för att syssla med affärsbrefvens stela prosa
eller rada upp siffror i hufvudbokens kolumner,
skref han vers, och då onkeln en gång skulle
granska hans kontokuranter, lågo mellan bla-
den några tätskrifna pappersremsor, som just
ej hälsosamt inverkade på Salomon Heines
goda lynne. Vid sådana tillfällen var det all-
tid Betty Heine, Salomons maka, hvilken
trädde emellan som det försonande elementet.
Så ofta Salomon och den unge Heine blefvo
oense, och det hände ej sällan, förstod hon
-3
^ * Œ&S
med sin mildhet och fina, kvinnliga instinkt
att släta de rynkade pannorna och vända
vreden i godo.
Heine var den tiden en lefnadslustig ung
man, ehuru han i brefven till sina vänner på-
stod, att han i Hamburg förde ett mycket till-
bakadraget lif. Måhända gjorde han det ock-
så i början af sin Hamburgvistelse, men det
blef snart annorlunda, då han kommit under-
fund med, att den »store Heines brorson» var
välkommen öfverallt och att Hamburgs unga
skönheter tittade efter honom, hvar han gick
fram.
Hans vistelse i Hamburg blef af stor bety-
delse för hans framtida lifsutveckling, ty det
var där Heine första
gången erfor kärlekens
känsla -— den kärlek,
hvilken sedan skulle
så djupt ingripa i hans
lif och diktning —
och likaså där han för-
sta gången trädde in-
för offentligheten med
sin lyras rika ackord.
Det är ett faktum,
att Heines första kär-
lek gällde hans kusin
Amalia, den tredje i
ordningen af Salomon
Heines döttrar.
Han hade lärt känna henne sommaren 1814,
då Salomon jämte sina döttrar och sin son
Herrmann besökte sin broder i Düsseldorf
När den unge Heine sedermera kom till
Hamburg, slog hans kärlek till den vackra ku-
sinen ut i full låga. Alen redan om hösten
1816 synes förhållandet tagit en för honom
ogynnsam vändning, hvilket bekräftas af ett
af hans bref från den tiden, hvari han ut-
brister: »Hon älskar mig ej!» I samma bref
förekommer också denna passus: »Det kränker
mig i själen att veta, att hon så hånfullt gör
narr af mig och mina vackra sånger, hvilka
jag diktat uteslutan-
de med tanke på hen-
ne.»
Amalia Heine var
då 16 år gammal och
Heinrich Heine 17 el-
ler 18 år. Som vo-
lontär i sin farbrors
bankiraffär, uppfyllde
han där ganska illa
sina åligganden, men
det hindrade ej den
vackra Amalia att be-
möta honom med myc-
ken vänskap. Sitt hjär- rahel varnhagen. v. ense,
FRIEDERIKE ROBERT.
ta hade hon emeller-
tid gifvit en annan,
en godsägare J. Fried-
länder i Königsberg,
med hvilken hon ock-
så till Heines stora
smärta gifte sig.
Den som därnäst in-
spirerade honom till
vackra och gripande
vers var den intagan-
de och själfulla Rahel
Varnhagen von Ense,
gift med skriftställa-
ren och diplomaten
August Varnhagen von Ense, hvilkens hem i
Berlin var samlingsplatsen för allt, hvad huf-
vudstaden då hade konstnärligt och snillrikt,
och där Heine år 1821 äfven började umgås.
Men ännu varmare prisade han med sin
lyras toner den vackra Friederike Robert i
Berlin, med hvilken han flitigt brefväxlade,
då han efter sina vandringsår i Italien 1829
slog sig ned i Potsdam för att där i ro ned-
skrifva sina resebilder. »Skrif snart till mig, »
bad han henne en gång, då det ensliga Pots-
dam gjort honom nedstämd och dyster, »och
muntra upp en stackars människa, som är på
väg att duka under af ledsnad.» Och en
annan gång: »Här rå-
der ett afskyvärdt vä-
der. Vårens blommor
vilja så gärna slå ut,
men från molnen blå-
ser en kall förstånds-
vind rakt in i de half-
öppna kalkarne och
tvingar dem att rädda
sluta sig på nytt.
’C’est tout comme chez
nous!’ hviskar mitt
hjärta, som håller af
er och alla andra
människor, trots den
infama väderleken.»
Många gånger flögo väl hans tankar till det
vackra och lifliga Berlin, där det alla dagar
inträffade någonting nytt — »för öfrigt älskar
jag er. Här lefver jag som Robinson på sin
ö . . . min skoborstare är min Fredag och hus-
pigorna mina lamadjur . . . Jag mår i alla af-
seenden mycket dåligt. Är jag sjuk? dum?
kär? Hvem kan skilja på det? Lef väl och
hälsa världen från mig!»
Endast när han fullständigt öfvermannades
af sin längtan, for han till Berlin för att söka
tröst hos fru Rahel eller i kretsen af vänner
glömma sina lidanden.
GEORGE SAND.
I Paris, hvarest Heine, som bekant, till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
