Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 99—100. 13 december 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 7 —
[DUN 1899
SOFIA-SYSTERN.
B
LÄNDHVIT mössa, fjärilslätt,
Bomullsklädning, enkelt skuren,
Solig blick och vänligt sätt,
Rösten som af kärlek buren . ..
Blid och lugn omkring du går,
Tröstar sorg och lindrar smärta,
Smeker kind och torkar tär,
Ger det bästa ur ditt hjärta.
Mattad hand du trycker lätt,
Jämkar kudden mjukt och varligt,
Hviskar på ditt milda sätt :
»Inte gråta, det är farligt1»
Klippfast i din barnatro,
Bär du gladt din tunga börda,
Tidigt uppe, sent till ro
För att gifva blott, ej skörda.
Utan klagan, utan rast,
Utan tanke på att hvila,
Håller du din gärning fast,.
Färdig stads till hjälp att ila.
Späd du tyckes, fin och vek,
Men uti ditt milda öga
Syns det mod, som aldrig svek
Inför pliktens kraf, de höga.
Dagar komma, dagar gå,
Ömsom mulna, ömsom klara,
Lika mild du är ändå,
Lika lugn i hvarje fara.
alla, huru mycket, mycket min vän gjort och varit
för mig. Visst ha vi, som alla andra, haft dumhetei
för oss, men jag försäkrar, att jag kunnat utföra dem
på egen hand, och hon hade nog redt sig mig förutan,
så dumheter och odygder och fel komma nog af sig
själfva, utan att vära vänner behöfva skyllas därför.
Mer har j’ag ej att säga, men jag hoppas, att en
annan vill fortsätta försvaret, och på ett mer öfverty-
gande sätt, än jag kunnat göra.
»Dag».
HVAD SKULLE HAN SVARA?
v.
DÄR STOD den äkta mannen i ängsligt val och
kval,
emellan lögn och sanning uppå sin piedestal.
Där fann han sig så väl vid sin frus tillbedjan
Och smidde därför hop hela lögnekedjan.
Vid »prästens» inkast ljög han först denne full,
att det var helt och hållet för hustruns skull.
Han sorg och hjärtekval vill ej henne vålla :
sin tro på idealet hon må behålla. -
Och med en lögn han drog sig ur spelet nu så kvickt.
Om ungdomsvännen satte han hop en liten dikt:
det var ej han, som .fått utaf henne korgen,
hon var det, som drog hädan med hjärtesorgen.
Och gammal kärlek hade nu åter väckts till lif.
Med skäl hon borde härvid ha sport, hans unga vit,
om han då aldrig hade tillkännagifvit
sitt giftermål för Karin — när dock han
skrifvit.
.Ta, kan nån säga, hvarför han aldrig gjorde det?
För Karins skull behöfdes ju ingen pietet —
och hennes bikt ej öfver Atlanten hade ljudit,
om han sin gamla flamma uppå sitt bröllop bjudit.
»För sent!» Så i hans själ det af ångest ljöd.
Men kärligt Judaskyssen han dock sin maka bjöd.
— Och nu jag kan ur skissen blott draga den moralen :
Han ville inte lämna sin plats på pie-
destalen
F. M. C.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
