Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 103—104. 30 december 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<6/
ILLC1STREPAD WTIDN
FÖR • KVINNANpfOCH • HEMMETi
12:te Årg.
LÖRDAGEN DEN 30 DECEMBER 1899
N:r 103-104 (678-79).
i»!®
PRENUMERATIONSPRIS PR ÅR:
Iddn ....... .................... -.................. kr. 5: —
IDDNS MODETIDN. MED PLAN-
SCHER OCH HANDARB. __ > 5: —
IOUNS MODETID. ÜTAN PL. > 3: —
UTGIFNINGSDAGAR : REDAKTÖR OCH UTGIFVARE: BYRÅ OCH EXPEDITION: KOMMISSIONÄRER
HVARJE FRITHIOF HELLBERG KLARA S. KYRKOGATA 16, lTR.
ANTAGAS ÖFVER HELA LANDET PÄ ALL
DELES SÄRSKILDT FÖRMÄNL. VILLKOR
ONSDAG OCH LÖRDAG.
TRÄFFAS SÄKRAST KL. 2—3.
öppen kl. 10—5.
Stockholm,
LÖSNUMMERPRIS: 10 ÖRE.
Redaktionssekr.: JOHAN NORDLING. ALLM. TEL. 61 47. RIKS 16 46. Iduns Kdngl. Hofboktryckeri.
EN LAGERKRÖNT SKALDINNA.
L
ID SVENSKA AKADEMIENS högtids-
sammankomst den 20 dennes utdela-
des äfven akademiens sedvanliga pris till
under året insända täflingsskrifter. Ingen
hade befunnits värdig den sällsynta utmär-
kelsen af det första priset, men ett andra
pris utdelades och detta — åt en kvinna. För
Iduns läsare bör det vara särskildt kärt
att förnimma, att den unga dam, som sa
bland alla medtäflande hemförde årets för-
nämsta lager från vår vitterhets höga
a.reopag, var en i våra spalter ofta och gär-
na sedd medarbetarinna, innehafvarinnan
af signaturerna »En svensk kvinna» och
»Adi», fröken Ida Granqvist, hvilkens
fina dikter och stämningsfulla små prosa-
stycken, i år särdeles under den senare sig-
naturen, förvärfvat författarinnan så tal-
rika vänner rundt om i de otaliga svenska
hem, där Idun läses. Äfven dagens nummer
prydes med en liten dikt, »Långdans», af
hennes hand.
Den diktcykel, för livilken fröken Gran-
qvist, som emellertid ej var närvarande vid
högtidssammankomsten, nu bland 36 med-
täflande erhöll pris, bär titeln »Gransus»
och lofordades särskildt för »den skära in-
nerlighet, som präglade dikterna Sverige,
Välsignelsen, Far vid bibeln, Helgsmåls-
ringning m. fl.» För de andäktigt lyssnan-
de skarorna föredrog därefter den kände
skalden K. A. Melin ett urval af den vackra
sångcykelns dikter.
Det porträtt af den lagerkrönta skaldin-
nan, vi här ofvan bringa, bör ock intres-
sera hela vår kvinnovärld, som säkerligen
med stolthet finner en medsyster som seg-
rarinna i åréts akademiska täflan. Efter
livad Idun har sig bekant, är det emellertid
ej första gången fröken G. rönt en utmär-
kelse från »de odödlige»: redan i fjol erhöll
hon, under anonymitet, ett hedersomnäm-
nande för insända dikter. Fröken G. är dot-
ter till prosten Johannes Granqvist i Rac-
keby församling, nära Lidköping.
LÅNGDANS.
N
U TRÅDES långdansen, hand i hand,
helt lustigt rundt ikring allt vårt land.
Så vid, så härlig och ljus är ringen —
I ledet ingen får saknas, ingen!
Och granen strålar i ringens midt
i dunklaste grönska, i blekaste hvitt.
Och tvifvel och dimmor och sorgsna frågor,
de lösas i skimret af vaxljuslågor.
Och stjärnan kastar sitt strimmande sken,
och glittret gnistrar från snötyngd gi’en,
och allt, hvad vackrast vårt sinne gömmer,
i denna afton inom oss drömmer.
Vårt hjärta klappar, vår blick är klar,
och kinden skäraste rosor’ har —
Ett återsken utaf stjärneglansen
där faller lätt under julgransdansen.
Den hvita ringen, så ändlöst lång,
den svänger rundt under skämt och sång.
Vi liksom blifva nu allesamman
till goda barn uti långdansgamman.
Tag i, se här är vår hand, kom med,
och blif en länk i vår julgransked!
— Så vid, så härlig och ljus är ringen —
I ledet ingen får saknas, ingen!
Adi.
EN DÖD LÄKARINNA.
H
VARTHÄN SKYNDA i den kulna de-
cemberdagen dessa sorgsna kvinnor,
välklädda och torftiga om hvarandra?
iff’ ’’*’*’•2
De styra sina steg till Vasagatan och ila
upp i n:r 18. På en dörrplåt läses: Doktor
Anna Rosenberg, mottagning 9—10, 2—3.
Denna timme är alltså antingen för sen el-
ler för tidig och dessutom behöfdes många
timmar för att undersöka och tala vid alla
dessa, som tyckas ha så brådtom och på
en gång skynda in.
livad vilja de då? Jo, begråta en ung,
god, glad och hjälpande kvinna, som trädde
ut i lifvet för att- lindra sina medsystrars
nöd och under sitt enda arbetsår fick till-
fälle att göra mycket godt, allramest bland
dem, hvilkas enda erkänsla bief en ur hjär-
tats djup sprungen tacksamhet och sedan
en blomsterskörd.
Det var således till en död läkarinna, ej
till en lefvande, helande, dessa kvinnor
skyndat, men slumrerskan på båren hade
dock lyckats vinna deras förtroende, och
ändå var hon hvarken känd för öfverdrifven
skicklighet, ej heller var hon på modet.
Därtill hade hennes lif varit allt för kort,
ja, så kort, att hon icke ens riktigt hunnit
visa, hvad hon dugde till och därför icke.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
