Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 103—104. 30 december 1899 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 1899. — 2 _____
heller vunnit dagens popularitet. Kanske
skulle hon heller aldrig vinna den, ty hon
var framför allt den goda, älskande kvin-
nan, makan med hopp om att också snart
blifva modem.
Huruvida allt detta kunde förenas med
en kallelse, hvilken så helt kräfver person-
ligheten som läkarens, kan numera icke
besvaras ; men det är säkert, att en kvinna
med hennes kunskaper, begåfning och skap-
lynne mången gång bättre kan lindra sina
medsystrars smärta, än den skickligaste spe-
cialist, därför att hon förstår dem så som
mannen aldrig gör, och således kan dela
lidandet med dem och därigenom ana myc-
ket, hvilket icke synes.
Den aflidna, hvars fullständiga namn var
Hedvig Anna Gunilla Ahlström, föddes den
5 januari 1868 i Yillie församling af Mal-
möhus län. 1887 aflade hon vid Malmö ele-
mentarskola sin mogenhetsexamen och in-
skrefs som student i Lund 1888. Vid uni-
versitet tog hon 1893 medicine kandidat-
examen, hvarefter hon vid Karolinska insti-
tutet fortsatte sina studier.
Här knöts bekantskapen med hennes blif-
vande make d. v. kandidat Ernst Rosen-
berg. De följdes åt i studier och tentamen,
togo båda på samma dag, den 15 januari
1898, sin licentiatexamen och legitimerades
af medicinska fakulteten samtidigt till lä-
kare.
Två dagar efter denna senare händelse
eller den 13 april 1898 firade de under idel
ljusa förhoppningar å Månstorp nära Malmö
sitt bröllop och begåfvo sig sedan ut på en
weddingtrip eller rättare sagdt en utrikes
studieresa, studerande hufvudsakligen i
Berlin och Dresden.
I augusti återvände dr Anna Rosenberg
till hemlandet och bosatte sig i Göteborg,
där hon genom sitt anspråkslösa väsen
vann allas sympatier.
Några månader därefter började hennes
man i samma stad sin praktik. De båda
doktorerna hade i olika stadsdelar sina
mottagningslokaler, men när arbetet utom-
hus slutat, möttes de i det lilla enkla, vän-
liga hemmet, där man i förmaket, doktor
Annas mottagningsrum, kunde finna dem
studerande eller hon vid sitt handarbete,
lyssnande till hvad han ur deras vetenskap
meddelade henne. Det sätt, hvarpå hon följ-
de detta, visade att äfven hon var läkare,
men främlingen, hvilken endast aflade ett
vanligt besök, fick bara af henne det in-
trycket, att hon var en för sitt hem vaken
och intresserad hustru.
De voro i allt nog för hvarandra, och där-
för kunna vi tänka oss den kvarlefvandes
smärta, när han den 1 sistlidne december
efter att för några timmar ha sagt sin vis-
serligen sängliggande, men dock ej farligt
sjuka hustru farväl, vid ankomsten till sin
mottagningslokal möttes af underrättelsen
om hennes död.
Inför döden får äfven Eskulapisonen sän-
ka sin staf, men bortom den lösas många
af de gåtor, vi här förgäfves grubbla öfver.
Amanda Leffler.
T’ILL VÅR ÄRADE LÄSEKRETS rikta vi en vörd-
sam uppmaning att ihågkomma Idun med in-
sändande af fotografier och teckningar, som kunna
vara af intresse för vår illustrationsafdelning. Alla
hafda kostnader ersätta vi naturligtvis tacksam-
mast.
EN DETALJFRÅGA I DEN STORA
FRÅGAN HEMMETS EKONOMI.
F
ÖR NÅGRA ÅR sedan utspann sig i
Iduns spalter en diskussion med anled-
ning af en artikel, benämnd »Att be om pen-
gar». Resultatet af denna diskussion — som
för öfrigt antog karaktären af en riktig li-
ten skärmytsling — var ett bestämdt utta-
lande för ändamålsenligheten och rättvi-
san i ett ekonomiskt system så ordnadt, att
man och hustru så godt sig göra låter (för-
ändringar och modifikationer betingas ju af
olika förhållanden och af under årens lopp
vunna erfarenheter) i enlighet med den in-
komst, hvaröfver de förfoga, uppgöra hem-
mets budget samt att till hustrun på be-
stämda tider lämnas bestämda anm,
mor för att bestrida de utgifter, som falla
inom hennes område. Det drogs fram exem-
pel i mängd på, hur undergräfvande för den
husliga trefnaden de äro, dessa oupphörliga
anhållanden om godtyckliga, planlösa ut-
lämningar af pengar, och hur ägnade de
äro att utveckla småsinne. och misstro.
Antalet af de hustrur, som fordra, och de
män, som inse nyttan och trefnaden af ett
dylikt ordnande af hemmets ekonomi, torde
ock nu tillhöra det öfvervägande flertalet.
Men en sådan uppdelning af de olika ut-
gifterna kan icke åstadkommas utan en
noggrann bokföring. Och härmed är
jag inne på den ofvan nämnda detaljfrågan.
Endast genom ett ordentligt upptecknande
af hyarje utgiftspost kan en basis för be-
räkningen af den ekonomiska ställningen
vinnas. Vid hopsummeringen af de olika
posterna får man svart på hvitt på, huru-
vida debet och kredit gå ihop. Göra de det
icke, så är man med. en dylik ekonomisk
tablå för ögonen i stånd att bedöma, hvil-
ka konti som sprungit upp för högt, att
se hvar de nödvändiga inskränkningarna
böra och kunna göras.
Vanan att föra s. k. hushållsböcker
torde ock med hvarje år ha blifvit alltmera
allmän. Då det ju i de flesta fall är genom
hustruns händer största delen af hemmets
utgifter passera, faller denna bokföring i
regel på hennes lott. Men ännu finns det
nog åtskilliga damer, som mycket princip-
fast hålla på, att allt hvad räkenskapsfö-
ring heter är oupphinneligt för deras fatt-
ningsgåfva. Till dessa vill jag säga: »Gör
ett försök, och I skolen förvånas öfver, hur
enkel saken i själfva verket är, hur den
alltomfattande oredan i den husliga eko-
nomien försvinner, och dessutom få en ny
källa till glädje och tillfredsställelse.»
»Ja, allt det där kan vara bra för dem,
som ha det ordnadt med bestämd vecko-
eller månadskassa,» torde mången invända,
»men för mig, som får mina hushållspengar,
’när det faller sig’, ibland större, ibland
mycket små summor, som får ’be om pen-
gar’, är ju en sådan bokföring af ingen nyt-
ta.» Kanske ändå! Ty i dylika förhållan-
den är det visst ej sällsynt, att penningut-
lämnadet sker med yttranden sådana som:
»Ä’ nu pengarna slut igen ! — Jag begriper
inte, hvar du gör af pengar. — Du fick ju
pengar för några dar se’n; hvad i all värl-
den har du nu köpt allt?» — Ja, några ut-
gifter minns hustrun, andra inte, och så
börjar hon själf förvåna sig öfver, att sum-
man tagit slut, och känner sig nästan skyl-
dig till att ha »sväljt slantarna». Hur myc-
ket hållfastare och värdigare är ej den hu-
strus ståndpunkt, som till svar på sådana
där utgjutelser kan lägga fram sin hushålls-
bok, visa mannen, hvilka utgifter, som
gjorts, och på ett ovederläggligt sätt klar-
göra, att hon ej »slarfvat» bort ett öre !
Men hur skall en hushållsbok ställas upp ?
Ja, för att slippa besväret att själf liniera
upp en sådan, kan man ju välja någon af
de i handeln förekommande. En mängd
hushållsböcker ha nämligen på de senaste
åren förts i marknaden, till och med öfver-
sättningar från tyskan och-danskan. Men
i detta fall bör man vara protektionist och
hålla på satsen »Sverige åt svenskarne», i
synnerhet som de öfversatta böckerna —
så vidt vi känna dem — lämna mycket öf-
rigt att önska. En praktisk hushållsbok
böra vi väl själfva kunna åstadkomma.
Också finnas sedan många år svenska hus-
hållsböcker på bl. a. Lundholms, Herzogs
och Svanströms förlag. Sistnämnda firma,
för i år i marknaden en ny — »Hemmets
inkomster och utgifter af Er k» —
på annat sätt uppställd och mera elegant
än samma firmas gamla. Denna nya hus-
hållsbok tyckes oss förtjäna uppmärksam-
het.. Den är redigt uppställd och där finnas
några kolumner utan rubrik, hvilka af ve-
derbörande kunna användas efter behag (er-
farenheten torde ha visat, att nästan hvarje
husmor i sin hushållsbok saknar plats för
utgifter, som hon vill speciellt bokföra).
Den tablå, som är afsedd att upptaga årets
samtliga inkomster och utgifter är så an-
ordnad, att den utan olägenhet kan lös-
tagas, hvilket ju mycket underlättar den
slutliga utskrifningen, och så finnes för
hvarje månad en blank sida för anteck-
ningar. Sifferkolumnerna äro rikligt till-
tagna, så att siffrorna ej behöfva göras mi-
kroskopiska; dessutom innehåller boken åt-
skilliga praktiska råd och anvisningar och
ser treflig ut.
Aldrig har jag hört, att en husmor, som
en gång börjat föra hemmets räkenskaper,
ångrat sig och slutat därmed; däremot har
jag hört en mängd fruar uttala sin tillfreds-
ställelse öfver att de lagt sig till med denna
goda hemvana. Hushållsböcker äro för öf-
rigt ej så ointressanta som man skulle tro.
Mellan raderna i de torra sifferkolum-
nerna kan man läsa mycket: hemmets hus-
hållsböcker innehålla på sitt sätt viktiga
kapitel i hemmets historia.
Alla de husmödrar, som ännu ej pröfvat
nyttan och tillfredställelsen af nämnda go-
da vana, tillråda vi att lägga beslutet att
föra hushållsbok till de många andra goda
beslut de helt visst fatta vid 1900-talets
ingång.
Tomtenisse.
Till alla vänliga frågebe-
svararinnor
på p7år afdelning för Frågor och Svar vilja
vi rikta den eftertryckliga uppmaningen att hä-
danefter godhetsfullt iakttaga att vid frågebe-
svarandet alltid sknfva svaret på hvarje sär-
skild fråga på sin särskilda lapp. Alltså ej
flere svar på samma papperslapp! Detta är
nödvändigt för att underlätta redaktionens ar-
bete med de måDga svarens ordnande, och de
som hädanefter ej iakttaga det, kunna ej heller
påräkna sina svars införande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
