Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUNS JULNUMMER
EN BAL I UTRIKESMINISTERHOTELLET *f MARIKA STJERNSTEDT.
rf ÄR EN VANSKLIG uppgift att företaga sig
att skildra »en bal i societeten», att på ett åskåd-
ligt sätt försöka få ut något karaktäristiskt
däraf. Anne-Charlotte Edgren-Leffler gaf på
sin tid under denna titel en skildring i hen-
nes vanliga tendentiösa stil. Hon satiriserar
träffande nog, ehuru föga subtilt, och lyc-
kas på ett 80-tal sidor tydligt framhäfva ytlig-
heten, fåfängan eller demoralisationen hos de
unga människor ur »societeten», hvilka hon
presenterar för läsaren.
Men jag tror, att fru Anne-Charlotte öfverdrifver — eller har »so-
cietetens» ungdom kanske förbättrats på det nära 20-tal år, som gatt,
sedan hennes novell skrefs? Det senare håller jag icke för otroligt. Åtmin-
stone har jag hört något äldre personer, d. v. s. sådana, som voro med
också på den tiden, försäkra, att en friskare fläkt på senare år brutit
in t. o. m. i balatmosfären, att ungdomarna i »societetens» såväl som
i alla ’ andra kretsar nu umgås naturligare och enklare med hvarandra,
att skimret af litet personlighet under »comme-il-faut»-masken icke
blott tolereras, utan uppskattas, och att de s. k. nöjena nu vida
mindre tagas som en plikt och vida mer som verkligt nöje —
hvarom icke, så låter man bli dem! Hvilket kanske ej synts så na-
turligt, som det nu gör, vid den tidpunkt då fru Edgren drog i harnad
mot »societeten». Hvem vet, kanske har hon rent af gjort godt här-
Hur som hälst — om fru Edgrens pessimistiska karaktäristik af
en bal i societeten var träffande, så får man väl däraf draga den
slutsatsen, att »societetens» baler nu mist sin karaktäristiska präge
och helt enkelt likna alla andra baler, blott äro en samling af ung-
dom, af mer eller mindre skönhet i festlig belysning och festliga, nu
för tiden mestadels smakfullt enkla toaletter. Därtill en rad af mödrar,
mer eller mindre granskande, gillande eller klandrande — som på alla
andra baler! — och några grupper fäder eller andra honoratiores, af
i»
mt
- ’
H. M. KONUNGENS ANKOMST TILL UTRIKESMINISTERHOTELLET.
TECKNING AF V. ANDRÉN.
FRÖKEN I.OUISE DOUGLAS.
hvilka många blott göra en kort titt, andra stanna kvar till slut
och se ut att njuta af tillställningen.
Och man kan ju njuta, om man har godt humör, förstår att se
med nöje på det, som år vackert, och att ge sin satir en förlåtande
biton, när man tänker på allt det, som är mycket lumpnare än få-
fänga och ytlighet och mycket råare i demoralisation än hvad som på
det hela taget samlas i balsalongen i afsikt, helt enkelt, att ha roligt.
»Societetens» elegantaste och vackraste tillställningar under de
par sista åren ha väl varit de baler, som gifvits i Utrikesminister-
hotellet, och det är också af en bal i excellensen och grefvinnan
Douglas’ hem jag nu vill återge några drag. Den stora ordinarie
21-januari-balen på slottet har ju sitt intresse, men är mer en officiell
institution, där på långt når inte alla kunna ens till namnet känna
hvarandra, och där blott ett fåtal utgöres af de danslystna eller de,
som få dansa. Den stora massan går eller sitter och ser på de vackra
rummen, de vackra toaletterna, de vackra uniformerna och — i syn-
nerhet! — ägnar sig åt supén och champagnen.
En bal i utrikesministerns hem samlar naturligtvis också en hel
del människor, som måste bjudas, ehuru de ej tillhöra familjens inti-
mare umgänge, men den är dock en bal i ett enskildt hem, ett hem
hvilket är i hög grad just detta, i hvilket hvar detalj präglas af
värdfolkets personliga omtanke och älskvärdhet.
Men jag har för länge uppehållit mig vid den här inledningen. Jag
vill nu med min läsarinna tänka mig, att vi äro just ett par af de där
gamla herrarne, som se ut att ha roligt åt balen, fastän de icke ak-
tivt taga del i den — och så vilja vi hege oss dit och se, om där
verkligen är något vi kunna njuta af.
Utrikesministerhotellet vid Blasieholmstorg ser synnerligen an-
språkslöst ut — ett slätt, gråbrunt hörnhus med raka fönsterrader
och en port som en vanlig dubbeldörr med ett enda lågt trappsteg
till trottoaren. Men redan i förstugan får man ett intryck af hem-
trefnad, som ger en ersättning för frånvaron af den prakt man kanske
väntat sig. Trappan upp med dess hvalftak är belagd med en tjock
matta och prydd af gröna växter och blommor, hvilkas doft blandar
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
