Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUNS JULNUMMER
Fröken mårtha gyldenstolpe.
• ••
iilä
sig med vinterkylan utifrån. På nedre botten afläggas ytterplaggen
af de ankommande gästerna, och så tåga de upp, enstaka eller i
grupper, med en sista blick på egen eller första blick på andras klädsel.
Två trappor upp är festvåningen, och det är där, i en röd sa-
long med stora speglar på alla väggar, som grefvinnan Douglas tar
emot sina gäster.
Vi — d. v. s. min läsarinna och jag i skepnad af ett par gamla
vänliga herrar! — ställa oss i dörren till den stora danssalen i hvitt,
gult och guld med stora speglar och dekorerad med gröna växter,
synnerligen kring den plats, som är reserverad för konungen. Medan
man väntar på honom, har pratet kommit i gång, de äldre fruarna ha
börjat se sig om efter en treflig plats, kavaljererna ha börjat höra
sig för om trefliga danser, allt medan alla mer eller mindre skärskåda
hvarandra — och vi göra naturligtvis som de öfriga!
Först dragés uppmärksamheten till de utländska ministrarne
eller attachéerna och deras fruar. Nyfikenheten väckes af den främ-
mande ansiktstypen och det främmande språket — ty svenskar emel-
lan talas numera blott ytterst sällan annat språk än det svenska —
men vårt intresse öfvergår snart nog till våra egna landsmaninnor
och är väl berättigadt därtill. Det finns en hel hop vackra damer
på utrikesministerns bal, en hel del ståtliga apparitioner och myc-
ken grace, hvilket också konstateras af en nykommen utländsk atta-
ché, som icke tycktes ha gjort sig några vidare förhoppningar om
den svenska skönheten! Han vänder sig till sin granne och frågar
efter namn, allt eftersom hans blickar af en slump falla på den ena
eller den andra, och vi följa hans blickar, vi uppfånga namnen, som
han får af en slump, och vi beklaga, att hans blickar ej råkade
falla på ännu flere, som vi gärna skulle velat få nämna.
Här ha vi först och främst dottern i huset, fröken Louise Dou-
glas, som med fröken Martha Gyldenstolpe, en af stockholmssocietetens
mest uppvaktade och omtyckta unga flickor, delar ett rykte om aldrig
svikande artighet och älskvärdhet mot alla. Det är synd, att icke
alla de unga damerna skola få hembära samma smickrande omdöme,
ett omdöme som kanske vore rättvist, ty stockholmskorna äro nog i
allmänhet mycket älskvärda — men jag citerar härvidlag blott hvad
jag hört af en främmande dam.
. En förtjusande företeelse i en balsalong är friherrinnan Eva
Akerhielm, född Ankarcrona, en liten, smärt dam med ytterst fin nor-
disk typ. En af stockholmssocietetens obestridt främsta skönheter är
friherrinnan Märtha de Geer, född Cederström, alltid leende och
alltid vänlig.
Vi bli afbrutna i våra betraktelser af ett plötsligt sorl och rö-
relse i det församlade sällskapet. Aha, kungen kommer! — Två af
herrarne i utrikesdepartementet, hvilka delvis fungera som värdar,
ha gått utför trappan för att jämte excellensen Douglas i själfva porten
mottaga h. m:t. De bära hvar sin trearmade silfverstake med tända
ljus, en kvarlefva af traditionen, som ville att kungliga personer, när
de besökte utrikesministerns hem, på dess tröskel mottogos med
tända facklor. Detta var visserligen på den tid, då ännu intet elektriskt
ljus lyste upp förstugor och trappor klarare än den ljusa dagen —•
men traditionen har ännu bevarats i den form, som ofvan antydts.
Så snart konungen eller flere af den kungliga familjen anländt
och så många, som haft tillfälle till det, fått buga sig eller niga, blir
det än lifligare än förut. Man har börjat finna hvarandra nu också,
man har börjat komma på det klara med sina danser, man har åter
kommit i gång med den sammansättning af småskvaller, små för-
hoppningar eller flirtintressen, som hålla ihop hela balen, för att
inte säga hela societetslifvet. Jag vill inte påstå, att det skvallras
eller förtalas eller pratas mer i den s. k. societeten än annorstä-
des, men mindre är det väl heller inte! Där jongleras friskt med
omdömen och anseenden, och om också en hedrande mängd för-
aktar lumpet förtal och nedtystar skamliga insinuationer, så kunna
de ändå knappast låta bli att nyfiket undra, om inte fröken X. skall
lyckas »gå åt» i vinter efter alla sina ansträngningar, eller om Den
verkligen kan vara kär i Den, omY. skall fria till fröken Z. i afton
— det anses vara på tiden! — omdet är sant, att N. N:s ha dåliga
affärer m. m. m. m. Och så anser man sig tvungen att anmärka på
fru Dens toalett, och så måste man uttala sig om fröken Dens om-
talade skönhet eller figur, som man verkligen inte alls tycker det
är något med, o. s. v. Men hvar i världen är det inte på samma
vis, så länge baler ges och folk äro lika roade af att gå på dem som
att sitta hemma och läsa en god bok?! Det finns säkert inte blott
klander att ge de värdsliga nöjena, de äro ofta ett eldprof för en karak-
tär, de kunna ofta ge ett godt stycke erfarenhet och t. o. m. lära en
ett mildt omdöme om andra — föratt nu inte alls tala om de oblan-
dade skönhetsintryck, de kunna skänka en, om man helt lugnt låter
dem göra det.
Nu har emellertid dansen börjat, det vill säga den egentliga
balen. Vi ha en ypperlig plats i dörren till balsalen, och våra blic-
kar begynna genast åter söka bland de dansande damerna. Se där
den ståtliga, älskvärda friherrinnan Cecilia Falkenberg, född Lewen-
haupt, lång, rak och en fullkomlig förebild i sättet att »föra sig».
Och här grefvinnan Lotten Hamilton, född Beck-Friis, kanske den
FRIHERRINNAN EVA AKERHIELM, FÖDD ANKARCRONA.
mm
mu
IäI
I Ii
•f V-,
Mm
12
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
