Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Julnummer - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUNS JULNUMMER
m/m
FRIHERRINNAN MÄRTHA DE GEER.
FÖDD CEDERSTRÖM.
FRIHERRINNAN CECILIA FALKENBERG.
FÖDD GREFVINNA LEWENHAUPT*
mest utpräglade svenska typen bland stockholmssocietetens damer,
ljus med förtjusande hy och stora, blå ögon.
Vi lägga märke till att de flesta, herrar som damer, dansa myc-
ket väl. Somliga par är det ett
oblandadt nöje att följa med ögonen,
och i »pas de quatre» lägga vi ge-
nast särskildt märke till fröken Dou-
glas, hvars ovanligt behagfulla och
stilfulla utseende väl passar i den
eleganta dansen, samt till den vackra
fröken Clothilde von Höpken.
Ännu ha vi bland de unga,
särskildt stockholmssocieteten till-
hörande damerna fröken Gerda
Planting-Gyllenbåga, fröken Char-
lotte Björnstjerna, fröken Märtha
Sjöcrona, hvar i sin stad vackra
eller behagliga att se och — så säga
deras vänner, dem vi gärna tro
— trefliga och angenäma att råka.
Och sedan en hel del till, som
kanske här bort finnas nämnda
och afbildade såväl som de andra,
om icke utrymmet i Iduns spalter
förbjudit oss det, däribland då många
unga damer från landsorten, särskildt
Skåne, hvilka väl kunna skänka en
balsal ökadt behag för åskådaren.
Allt eftersom timmarne gå och
danserna aflösa hvarandra, blir
stämningen gladare. Jag ser flick-
ansikten stråla i den mest osökta
förtjusning, blickar söka hvarandra
tvärs öfver salen — jag ser också
allvarliga ansikten ibland, skuggan
af någon sviken förhoppning eller
kanske uppenbarelsen om en känsla,
som var djupare än den lätla bal-
stämningen kunde tåla . . . Och
hur många små tysta, banala tra-
gedier har ej en balsal fått rym-
ma — betydelsefulla nog ändå för
dem, som varit medspelande, och hvilka lifvet kanske aldrig gaf nå-
gon så oreflekteradt smärtsam stund mera. Sorgemåttet är olika nog
för hvar människa, och hur skulle någon, hvem han vore, ha rätt
att le ens åt den ytligaste lilla bal-
dockas hjärtesorg?
Det talas för öfrigt så mycket
om ytligheten hos »världsmänni-
skorna». Jag tror inte så mycket
på det där talet! D. v. s. jag tror,
att det finnes jämt lika mycken
ytlighet hvar annorstädes som hälst.
Det är en mycket liten pro-
cent af unga människor, som nå-
gonsin bryr sig om att försöka
fördjupa sitt sätt att tänka — och
det är väl ännu mera sällan, som
de djupaste känslorna tillhöra den
första ungdomen, hvars speciella
fest en bal väl ändå i första rum-
met måste kallas.
Huruvida ungdomen borde roa
sig på ett annat sätt är en sak,
som ligger alldeles utanför områ-
det för en balskildring. En bal är
en bal, och för närvarande stå vi
i dörren till balsalen i Utrikesmi-
nisterhotellet och fortsätta våra iakt-
tagelser.
Först om färgen. Det är sällan
en kvinna (eller kanske är för-
tjänsten i första rummet hennes
sömmerskas!) inte förstår att välja
en färg, som passar henne till ett
festligt tillfälle. Om rutiga ylle-
blusar med hvita stärkta kragar
och manschetter råka bli på modet,
så går genast nittio procent af stock-
holmska dampubliken i hvardagslag
i rutiga ylleblusar och hvita kra-
gar och manschetter — det blir
som en uniform, vare sig den pas-
sar eller inte, och den passar visst
GREFVINNAN LOTTEN HAMILTON
FÖDD BECKFRIIS.
• v4"’£-
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
