Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fru Holm ryste lätt till och återtog sin stick-
ning. Maska knöt sig till maska — tanke till tanke,
från den lätta beröringen med död samlade de
sig till sist i kretslopp kring den dag förlängesen
då ett ungt lif gjort sitt inträde i världen. Mellan död
och lif är språnget långt, men de yrande flingorna
därute knöto ihop de båda ändpunkterna för fru
Holm. Just en sådan här hvit snödag föddes
nuvarande ägaren till Uppbärga, Gunnar von
Langen-Zieppen.
Huru mycket hade icke sedan glidit in på
helt olika spår, mot dem de ålderstigna föräldrarna
vid den senfödde fideikommisariens vagga utsta-
kade för honom. Fru Holms gamla hjärta hade
krympt så många gånger af ångest och medkänsla
för det vördade husbondfolket och deras son, så att
hon tänkte, att det efter alla dessa utståndna eld-
prof väl borde vara skrumpet och följaktligen ändt-
ligen okänsligt. Men nej! det ägde sin mänskliga
förmåga af utvidgning, af utsvällning igen efter
hvarje brand, som farit fram däröfver. Och så kom
det sig att den gamla hushållerskan alltjämt med
oförslöad känslighet fördjupade sig i sina minnen.
Hon hade också så god tid till detta numera.
Alla de forne göromålen hade smält ihop till för-
troendeposten »att ha ett vaksamt öga på det hela».
De gamla voro döda. Fröknarna voro alla gifta —
den äldsta med kyrkoherden i grannförsamlingen.
Hon hälsade ibland på, och ifrån hennes systrar:
hennes nåd v. Totten, fruarna Bergman och Wärn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
