Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3
klou, kommo stundom vänliga bref till den åldriga
tjänarinnan. Men herr Gunnar, hvars plats var på
fädernegården efter föräldrarnas död, han förblef
alltjämt borta, utan att just mycket låta höra af
sig. Blott för någon gång kom ett knapphändigt bref
ifrån honom till familjens intimaste vän och närmaste
granne, doktor Stråle. Men nu var det öfver år
och dag sedan också doktorn erhållit något bref.
Ja, den herr Gunnar, nog var han underlig!
Att han icke kom hem! Alltsedan den förste v.
Langen-Zieppen — en soldat af tysk härkomst,
bland Gustaf Adolfs krigareskaror — hade son
efterträdt far på godset.
Ja, just en sådan här snödag hade den siste
v. Langen-Zieppen gjort sitt inträde i världen. Fru
v. Langen-Zieppen hade förut skänkt sin man de
fyra döttrarna, hvaraf den äldsta redan hunnit
giftas och den yngsta skolåldern, och trodde
nu visst icke att hon skulle få några flera barn.
Man skyllde på de nya tapeterna i hennes rum,
just det hvari fru Holm satt. Utifrån hade all-
deles färska kommit de första berättelserna om
de förunderligaste fall af arsenikförgiftning och
fru v. Langen-Zieppen kände alldeles gifvet symp-
tomen till en dylik förgiftning.
Till undersökning och kontroll hade man då
ännu icke hunnit. Men man tviflade icke. De
giftiga tapeterna och alla lagren därunder, som
sett generationer af den från Tyskland stammande
ätten födas, refvos ned och andra sattes upp. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
