Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
fru v. Langen-Zieppen blef icke bättre, och så
måste man då till sist tro det otroliga — att det
åter skulle komma småbarn i huset.
Fru Holm var den tiden mamsellen, »som
skulle allting bestyra». Här ägnade fru Holm en
hastig föraktfull tanke åt nutidens broderande,
pianospelande och luggbrännande ta-fram-fröknar,
som nöjde sig med »ett vänligt bemötande».
Tacka Gud, om man alltid kunde ha ett vänligt
bemötande för matmodren, sedan man vecktals
måst hålla till i den iskalla uthusboden med slak-
ten, efter den odrägliga årliga ljusstöpningen och
höstbryggden, som gjorde mamsellen snäsig och
förtviflad i flere dagar för det stora ansvarets skull.
Hon var förlofvad med inspektoren den tiden
och bröllopet utsatt till hösten. Men då fru v.
Langen-Zieppen blef »tapetförgiftad» — detta blef
sedermera herr v. Langen-Zieppens stående historia
vid whistbordet — öfvertalades hon att uppskjuta
det påtänkta bröllopet »tills allt var öfver». Natur-
ligtvis kom det aldrig i fru Holms tankar annat
än att hon skulle vara hos sin kära fru i hennes
nöd, men det låg ett sådant styggt varsel i detta
att uppskjuta det utsatta bröllopet. »Min Janne
hade nog lefvat ännu, hade detta icke skett»,
tänkte fru Holm i sitt stilla sinne många gånger
efteråt. Men utan bitterhet. Ack, i den glädje
och festglans, som vid Gunnar von ILangen-Zieppens
födelse strålade öfver Uppbärga, kunde ingen
bitterhet mänga sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
