Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45
;sition och missnöje måste kasta sig utöfver skran-
Ikorna för små timliga förmåner, för att sjuda ut
öfver felaktigheter bortom tingens gränser. Stun-
der då instinkten af allt hopp var borta och han
såg synen af sig själf — en gång mors lille pilt,
som hon sjöng sina frommaste psalmer för — med
ett skottsår vid tinningen — hörde ett skott i
mattens tystnad — såg en förtviflad mans öde gå
i fullbordan, En sådan stund hade nu kommit
för honom.
»Gudl» stönade han till, ty ännu, i ögonblick
som dessa, ekade det långtifrån af mors sånger
— ljud, fonografiskt bevarade i hjärtats hemli-
gaste vrår.
Hvarje tanke på att han legat i träde försvann.
Han kände det som om han varit ett gagnlöst
och motståndslöst kringsurrande hjul, hvars koppel
med det stora världsmaskineriet slitits, men som
ännu väfver sig kring sin axel af den ursprungliga
farten, hvilken småningom mattas — afstannar!
Han tog upp snö från marken och tryckte den
mot panna och läppar samt stödde ryggen mot en
trädstam. Så stod han länge och lät snövattnet
kyla tinningarna och rinna kallt mellan de torra
läpparna.
Han hade lemnat den dödstysta, hvita skogen
bakom sig, och nu öppnade sig framför honom
en utsigt af lika hvita, men ej fullt så stilla hagar.
Där rökte det ur skorstenen från ett torp — här
i en enrisbuske knastrandet från ett sidensvans-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
