Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
än utanför portarna till salighetens lägsta boning.
Spröda rankor, som vågat sig utöfver sitt jordiska
fäste, slungas de tillbaka mot jorden, som födde dem.
Ah, lifvet — lifvet, som med fullödigt mäster-
skap reproducerar ett helvete, men får plånet, pre-
pareradt af jordiska erinringar, tomt med undan-
tag af några sångnoter och vaxljus, när kameran
vändes mot höjden. Lifvet, som vid sitt friska
bröst ammar smärtan, så att den växer sig stark
ännu bortom döden, men styfmoderligt när glädjen
vid det sjuka, så att den, blodfattig, ej mäktar
följa sin mörke broder smärtan mer än ett stycke
af vägen till evigheten. Det var denna misspro-
portion i tillvaron, som han alltjämt ej förmådde
komma utöfver, som alltjämt reste oviljans mur
omkring honom.
»Kallt grin invärtes», hade farbror doktorn
sagt. Ja, om han kunde komma dithän! Men i
stället blödde han, sargad af de resultat hvartill han
kommit. Och ännu hade han smaken kvar af äckel
från missproportionen af malört och sötma, hvarmed
också den nöjesbägare varit blandad, som han för
längesen med ungdomlig lystnad åt sig bräddat.
Det hade funnits stunder för honom, då denna
missproportion i tillvaron gjort honom utom sig.
Då den skenbara omöjligheten att tillfredsställande
lösa dagliglifvets många svårigheter och som
ställde sig i vägen för en antaglig förklaring öfver
lifvets ändamål, gripit honom mer än de fleste,
kanske just emedan han egde allt så att hans oppo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
