Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
säga om honom än att han hastigt gjorde slut
på hustruns förmögenhet och plötsligt dog — om
genom olyckshändelse eller för egen hand, har
aldrig blifvit utrönt. Hustrun kunde inte öfver-
vinna sorgen. Hon hade annars ett briljant huf-
vud och stor beläsenhet — ja, det förstås att hon
var ful, för det är nu alltid sådana där rysligt
begåfvade fruntimmer. Och Kronsköld var sin
tids vackraste karl. Hon sörjde alldeles öfver-
gifvet och vårdslösade sig med flit, för att få en
sjukdom och dö. Hon gick i smällkalla vintern
ut till grafven och satt där timtals — så ock i
hällregn. Till sist lyckades hon verkligen få lungin-
flammation och då var det ute med henne. Göran blir
aldrig så upprörd som när han talar om detta.
Enda barnet, en sexårs flicka, måste han nu taga sig
an och detta föll sig grufligt olägligt för honom,
ty han var den tiden mycket nervös — en sjuklig
enstöring, som hade sitt hus stäldt på ungkarlsfot.
Men han fattade raskt sitt beslut och i öfverens-
stämmelse med — hm! som du kanske vet — ett
visst demokratiskt tänkesätt. Han ville icke vända
upp och ned på sitt hemlugn, genom att ta bar-
net i huset, anställa guvernant — bonne och det
där som brukas för ett förnämt barn, utan i stäl-
let inackorderade han henne hos ett barnlöst
herrskap och hon sattes straxt därpå helt borger-
ligt i skola. Göran hade aldrig tålt Kronsköld
och det var nu otur för lilla Märta att hon var
så lik fadren — på sätt och vis otur, för hon var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
