Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
63
därigenom en ständig påminnelse om något obe-
hagligt för stackars, sjukligt retlige Göran. Han
misstänkte och misstänker alltjämt att hon äfven
själsligt är lik den hjärtlöse och lättsinnige fadren
— nå, en sjuklings antipatier får man ursäkta
honom.»
Hon höll upp, väntande ett instämmande.
»Ja visst», skyndade han sig att infalla.
Han halflåg i en fåtölj, lyssnande tankspridd
till Minas meddelande och skådade härunder ut
på den lifliga söndagstrafiken i Humlegården.
Stockholm hade förändrat sig under de år, han
varit borta. Allt hade förändrat sig. Mina mest
— förtreten öfver att hon var gift upplöste sig
till sist i blott litet melankoli.
Men Uppbärga var sig likt och dit längtade
han nu — ofrivilligt utan att rätt veta hvarför, då
det så länge varit ute ur hans tankar. Men det
var hemmet — och kanske Melitta var något att
tänka på — ett barn af den aflägsna orten, —
ett aflägg af damerna $Stråle.
»För min del vet jag nu icke om Märta till
sin karaktär brås på någon af föräldrarna, men
betviflar detta. Hon är helt enkelt Märta — en för-
nåim uppenbarelse som jag flickaktigt förgudade
den tid jag gick häri huset och gaf Göran massage.
Ja, för sedan hon var konfirmerad visste han sig
ingen råd med henne, annat än att till en början
taga henne hem till sig. Det gick bra till en tid.
Men så upptäcktes hon af ett par damer, förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
