Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74
vantar. Den unga Benedikta ägde hela burar med
fåglar och dessutom ute på gården flera dufslag med
dufvor, hvilka skulle ses om hvar dag — och
lekas med.
Det var en vacker syn sommartid, när vagnar
med gäster körde fram för husets trappa och den
unga flickan stod där midt på gården i sin hvita
klädning och omgifven af ett moln af fladdrande
dufvor i sammets- och sidenfärger af hvitt, grått,
dunkelblått och svart. På hufvudet, på axlar, ar-
mar och händer — öfverallt dufvor, som väntade
på att bli smekta och kyssta af sin unga herrskar-
inna, och man sökte icke hemlighålla att scenen
var arrangerad. »Benedikta och hennes dufvor
är ett af de nummer, hvarmed vi roa våra gäster»,
plägade majorskan skämtsamt säga. <»Melittas
musik är det andra.»
Nu kom Melitta. Fru Hasselkrona såg med
tillfredsställelse, att dottern utbytt den slitna hvar-
dagsklädningen mot en bättre samt var omsorgs-
fullt friserad. Lilla Benedikta hade, när den främ-
mande anmäldes, blott rifvit sjalen af hufvudet
och så vårdslöst släppt ner kjolen, att en flik däraf
ännu satt uppe bak, men Melitta hade tagit saken
grundligare. Hon hade sysslat med blomkrukorna,
varit nere i växthuset med gamla, som skulle
rekreeras, och hämtat upp nya, tvättat, spolat och
vattnat den mängd, som fanns i alla rummen och
förstugor. Alla vaser och skålar var det också
hennes själftagna göra att hålla med blommor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
