Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
skicklig därinom. Benedikta — ja, hurudant är
väl detta lilla blomster.»
Hon hade hela tiden suttit tyst och stirrat ut
genom fönstret med stora beslöjade ögon. Men
i det samma v. Langen-Zieppen med ett visst
nyfiket intresse lät sin blick hvila på henne, for
hon upp och gaf till ett anskri.
»Höken!» stammade hon med krithvita läppar.
I nästa ögonblik rusade alla ut på gårdspla-
nen, den unga flickan, majoren och majorskan,
pigor och drängar, och alla i förbifarten ryckande
till sig hvad de kunde komma öfver att skramla
med. Majoren trummade med sitt pipskaft af alla
krafter på en bricka, fru Hasselkrona ringde i en
liten silfverklocka med mild spröd klang, jung-
frurna slogo kastrullock emot hvarandra, gårds-
drängen grinade men slog i sina bastanta näfvar,
och alla hojtade och skreko af hjärtans lust.
v. Langen-Zieppen åsåg förstummad uppträ-
det, sedan vände han sig frågande till Melitta,
som med starkt afstickande lugn blifvit sittande
kvar vid sitt broderi.
»Ett sådant här spektakel ha vi allt som of-
tast», sade hon förklarande. »Benedikta är så
rädd om sina dufvor, hon blir alldeles vild, när
höken visar sig. En gång tog han en af hennes
tamaste, och sedan låg hon i kramp hela dagen,
så nu är hela huset på vakt, när hon skriker till
så där som nyss.»
»Endast fröken är lugn.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
