Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
il
»Visst inte. Se huru mina händer skälfval»
Och hon höll fram de små, lätt darrande,
sköna händerna, med sina gropar och spetsiga
fingrar, medan det lättrörliga blodet färgade kin-
derna 1 purpur.
»Men jag vill icke ge vika för förskräckelsen.
Jag opponerar mot detta upptåg. En till hands
laddad bössa — ett skott! Men det tillåter icke
Benedikta. Herre Gud, höken kunde ju dödas!»
»Fröken Benedikta är djurvän?»
sOm hon är! Då vi skola ha slakt, måste vi
gå de hemlighetsfullaste vägar, för att hon ingen-
ting skall få veta om. Hon kan äta hönsen, när
de stekta komma in på bordet, men hon tål icke
att veta af, när de nackas. Hon är så barnslig, lilla
Benedikta. Vet ni, hennes sista vurm är — en
velociped.»
» Alltså, äfven sportälskande?»
»Inte i allmänhet. Därtill ha vi blifvit för
kvinligt uppfostrade. Men hon säger, att hon fått
mer nerver än andra människor och måste vara i
stark rörelse jämt, omväxlande med dödlik stillhet.
Nu föreställer hon sig, att det borde vara härligt
att med blixtens fart kunna ila fram på en velo-
ciped och så kasta sig ned i en backe och somna
hän i trötthetens — vällust», var hon på väg att
säga, men fann det icke rätt passande, utan än-
drade det till: »djupa hvila.»
Höken var nu bortskrämd för denna gång
och de andra kommo åter in, majoren stödjande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
