Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
78
sin bleka dotter, som han under tröstande grymt-
ningar ledde bort till soffan.
»Jag är alldeles lugn nu. Var icke rädd,
pappa lilla, jag får ingen attack», sade hon mildt.
»Se här då ditt arbete, mitt barn. Det lug-
nar nerverna så.»
Fru Hasselkrona hämtade hennes broderi, och
den unga flickan sydde lydigt, men håglöst. Det
låg ett sådant hjälplöshetens behag öfver henne
hon var så vacker med skrämselns ännu hvita
färgton på kinden och med den lätta skuggningen
under ögonen, att v. Langen-Zieppen, som haft
för afsikt att nu afsluta visiten, dröjde ännu en
stund i det han slog sig ned vid hennes soffa.
»Fröken är road af velocipedåkning, hör jag.»
»Jag vet icke — jag tror bara.»
»Hvarför tror fröken det, då?» fortfor han,
fattad af en okynnig lust att utfråga detta lilla
blomster, såsom han inom sig kallade henne.
»Det vet jag icke häller. Men när jag nu
icke kan få vara en fågel, som fritt sväfvar om-
kring i rymden och sofver på en gungande gren
med hufvudet under vingen och tänker på ingen-
ting — ack! med hufvudet under vingen och tän-
kande på icke ett Guds skapadt grand — ja, då
skulle jag åtminstone vilja ila fram med svind-
lande fart på landsvägarna, så att det blåser kallt
i hufvudet och hviner om öronen.»
»Ja, har herr Langen-Zieppen hört något så
barnsligt förr?» utbrast fru Hasselkrona. »Nå, ni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
