Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
93
några stunders oskyldigt tankeutbyte med den
okända någon. Då hade han besjälats af ung-
domens öfvermod, men nu — ja, nu var det tung-
sinthet och ensamhetens kvafva tråkighet, som
lät en så tokig tanke födas hos honom, som att
taga flickan därute för sin räkning, sedan hon
troligen försmåtts af en annan. Sådana arma
varelser brukar man kunna skaka ner åt sig som
mogna frukter.
Hon ensam och längtande ute i gatans storm
och oväder — han ensam och längtande i tankens
storm och oväder. Osynliga trådar, som bundo
ihop dem. Kunde de icke leka den kärlekslycka
tillsammans, som han, sjuk till själen, åtrådde som
ett läkemedel och hon gått förlustig? Endast en
dunkel fruktan att hon icke skulle förstå honom,
att icke en sympatiens gnista skulle upplysa den
mörka missmodets natt, som just nu omgaf honom,
återhöll honom. Men så såg han henne vackla
och famla efter stöd mot staketet, och i nästa
ögonblick var han och trefvade borta vid kläd-
hängaren. Några sekunder till, och han stod
bugande och skrapande med galoscherna i snön,
ute vid kållandet hos den okända.
Men hon är nära att falla i vanmakt, och
han måste låta höfligheten fara för att i stället
omfatta henne med sina armar. I sin förvirring
tilltalar han henne på franska — han har all-
deles glömt bort, att han befinner sig i nordisk
snö på en svensk bakgata. Berusad af glädje
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
