Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
»Nej, far åt det håll ni förut bestämdt —
Paris — Frankrike?»
Han besinnade sig. Det föll honom plötsligt
in, att han kunde få veta hvad han ville, om hon
förblef i tron att han var utländing, och han
bugade sig därföre tyst. Hon finge ta det hur
hon ville.
»Och ni vill gärna ha mitt namn med på
den färden».
sJag vill gärna veta ert namn — för ett
återseende».
Ni finner mig lätt, om jag säger er det>.
Hon höll upp ett ögonblick, men så föll hon
ihop i en djup menuettnigning och sade med
oefterhärmlig spefullhet:
» Mademoiselle Blanche.»
Hon dröjde en stund för att se hvad verkan
det hade på honom, sedan gick hon och han följde
henne icke till dörren. Han visste icke om att
hon utanför densamma stannade och drog ett
djupt skrattande andetag.
Jaså, varietéflickan var det som han den
gångna timmen omspunnit med sina skäraste och
finaste tanketrådar. Det var rätt åt honom för
hans narraktighet att sjukligt gripa till känslo-
stämning att bedöfva sig med, när verkligheten
bar honom emot.
Verkligheten var Melitta och helgen tillbrin-
gad på Hasselhus.
Häradshöfdingen lät anmäla sig midt under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
