Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
143
hvarandra, som om de befunnit sig i en salong
full med folk — endast litet för sig själfva afsides
från de andra.
Sedan téet druckits, slog hon sig med en
sprittning af! öfverdådigt gemyt ned vid pianot.
Detta var hvad hon mest saknat hos fröknarna
Bruun; de hade haft ett gammalt hackbräde, på
hvilket hon lediga stunder spelat för fröken Sidsel.
Det hade nätt och jämt tjänat till att underhålla
hennes talang. Hon hade, under sin » glansperiod»
fått medfölja på en utrikes resa med morbror Gö-
ran och härunder gjort ett några månaders uppe-
håll vid ett konservatorium i Dresden. Något af
det sjudande, ungdomliga och hållningslösa konst-
närskynne som bestjälat henne, när hon om för-
middagarne under orchesterns repetitioner träng-
des bland manliga och kvinliga kamrater på operans
Stehplats, fick henne nu åter fatt. Ja, hon skulle
lefva upp igen. Världen var hon icke längre rädd
för — till och med om /Aan, löjtnanten från ung-
domsåren vore den första som hon med hustru,
barn och blomma måste möta på Stockholms ga-
tor, så skulle hon taga det trankilt. Här var in-
gen anledning att gömma sig i mulenhet hos nå-
gra fröknar Bruun längre.
Hon var i lynne att spela ett förtjusande
scherzo af Chopin rakt bedårande. Så erinrade
hon sig sin ende åhörare och frågade i något däm-
padt mod, om han fann det tråkigt att hon spelade.
Hans svar tillfredsställde henne fullkomligt. Icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
