Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
sista uppträdet med mademoiselle och Melittas
afskyvärda ingripande.
Han kunde, sedan han nu sansat sig efter
första öfverrumplingen och vreden helt hunnit
göra sig till herre öfver förlägenheten, ha gått
upp igen efter m:lle Blanche, lagt hennes arm i
sin och fört henne in till dem, sägande:
»Här se ni, hvad som uppehållit mig i E.
Lemna oss igen! Vi hade det så bra innan ni
kommo.»
Men här erfor han ett sting af obehag. Bra?
Hvad hade väl följden blifvit om icke Melitta
kommit emellan! Och hurudan blefve den väl nu?
Han hade kränkt henne, det förstås, så att det blefve
nog storm af, när de åter råkades. Men lika myc-
ket, han nästan längtade efter uppträden, efter
varma sensationer ofvanpå den dödtid i hans lif,
som tilländalupit.
Han bet i sina af otålighet och nervositet
skälfvande läppar, log väl åt den muntra Bene-
diktas infall, men hade blott en enda tanke: mille
Blanche.
Huru bli dem kvitt, så att han åter kunde
begifva sig upp till henne, för att få säga allt
det som sjöd inom honom! Allt det oregerliga
och vilda, som nu bröt dödtidens fördämningar.
Hon skulle förstå honom!
Denna tanke blef honom så öfverväldigande,
att han tvärt vände sig från det öfriga sällskapet
och ville störta ut Men med en sista räst af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
