Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
103
och äfven yngre personer kommo sig dock tämli-
gen fort, men för den åldrige och sedan födseln
sjuklige friherren såg det illa ut. Lunginflamma-
tion tillstötte och det blef en fråga på lif och död.
Så mulna dagar hade det friherrliga hemmet
icke upplefvat, sedan den nöjeslystna och något
bråkiga friherrinnan Mina drog där in. Själf kunde
hon ingen sjukvård lemna, då hon ammade de
små nyfödda och måste skonas från såväl sinnes-
rörelser som ansträngningar. Det vardt då Märta
som fick ta ledningen af det hela om hand och
med en Elisabettasyster dela vården af alla dessa
sjuka, och härunder blef hennes ställning i huset
mer tryggad och oberoende, än den skulle ha
blifvit under de mera vanliga förhållandena.
Och en outsäglig lättnad var det för henne
att såmedelst äfven slitas ifrån det egna upprifna
jaget och att kunna gömma sin trötta uppsyn i
sjukrummets dunkel, hvilket dessutom liksom gaf
ett berättigande åt den slöhet, som kommit öfver
henne.
Men hon kände icke nog djupt för det lif, hon
stridde med döden om, att detta var orsaken till den
tärande oron inom henne, omväxlande med vämjelse
för hvar dag och natt som ingick och som måste
genomlefvas. Hon ville icke och hon fick icke
heller mycket tillfälle att tänka tillbaka på detta
sista, som hon upplefvat, men det lade sig dock
kring hennes inre medvetande, hårfint och silke-
starkt och omöjligt att slita. Det krympte och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
