Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
skar sig djupare in för hvar dag som gick. Och
då till sist äfven kroppskrafterna uttömdes af alla
de ovana ansträngningarna, då lades också hon
på sjukbädden.
Hon blef mycket sjuk och som hon inga kraf-
ter ägde att stå emot med såg det ut som om
hennes tid vore ute. Och detta bidrog ytterligare
till att befästa hennes halft suveräna ställning
numera i morbrorshuset,. Det gafs ju icke en, vid
hvars sjukbädd hon icke stått. Och därföre sörjde
nu alla för hennes skull, man smög omkring
oroligt hviskande och täflande i att öfverträffa
hvarandra i små uppmärksamheter.
Men främst likväl den af barnsängar och
ytliga sällskapsnöjen nervös och osjälfständig blifna
friherrinnan Mina. Hennes samvete anklagade
henne oklart för det förgångna, hon fasade för att
Märta kunde dö och hon smalt i känsliga tårar
vid tanken på det unga vänskapsband mellan dem,
som då så grymt skulle slitas. Så tomt det skulle
blil Och hur ödsligt utan detta tryggande för-
troliga förhållande ... det vill säga af långa utgju-
telser från Minas sida och ett tåligt, indolent
åhörande ifrån Märtas.
Då doktorns dom på fara föll, smög hon sig
förkrossad in till mannen att meddela honom den-
samma.
Friherren satt ensam i sitt stora ödsliga arbets-
rum — ett kalt och färglöst rum, där möblerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
