Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
185
stodo i pedantisk ordning och icke ett enda litet
konstföremål gaf lif åt taflan. Och sjuklingen
som satt därinne, blek och dyster, gaf icke rum-
met en vänligare prägel. Minen på hans lång-
smala ansikte med de närsynta ögonen, de ljusa
polisongerna och det tunna, rätt uppstrukna, ask-
blonda håret, var icke mycket uppmuntrande vid
hustruns inträde. De smala läpparne knepos ihop
vid hennes åsyn, och näsans aristokratiska krum
blef hvassare än eljes.
Minas nedslagenhet tilltog. Hon tyckte, att
hon icke förut sett oviljan, som efterträdt de första
veckornas ömma tillbedjan, framträda hos honom
så tydligt som nu. Och hon hade kommit för
att söka tröst, där hon var närmast att få den!
Förkrossad sjönk hon ihop och tycktes bli mindre,
medan hon ödmjukt tassade fram till hans soffa
och satte sig på dess yttersta kant.
Friherren svarade ingenting på hennes sorg-
liga meddelande. Med sjuklig envishet fortfor
han att se bort ifrån henne, alltjämt själsligt ovil
lig, men icke utan fysiskt välbehag låtande henne
fatta sin kalla, blodfattiga hand, den hon skyggt
smekte mellan sina hvitfeta, varma händer.
Mot sin vilja älskade han henne dock ännu.
Hennes stora präktiga figur, hennes vänliga,
beskedliga väsen, ömsinta godhet — ja, allt det
där egde ännu sin säregna förmåga att värma
honom. Men denna storväxta kvinnas lilla osta-
diga, för alla hans inympningsförsök så omottag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
