Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
matiskt: »Se blott hur förtjusta barnen äro i
henne, ehuru hon är så bestämd emot dem — de
bortskämdaste ungar man kan tänka sig.»
»Det har du rätt i, men hvems är skulden?»
Friherrinnan Mina undvek att svara direkt
på detta, väl vetande att han icke stod att öfver-
tyga om att han ägde minst lika stor skuld som
hon, då han var lika afgudiskt svag som hon var
nervöst slapp i sin barnauppfostran.
»Jag hade börjat hoppas så mycket af Märtas
vistelse hos oss, icke blott för det inflytande hon
har på barnen och för det sällskap jag har af
henne. Men jag har trott mig märka, att hon
äfven höll på att bli något för dig. Jag är ju
endast mamma numera och måste för att hålla
mig uppe ha litet sällskapslif emellanåt, så jag är nog
icke tillräcklig för dig, Görans», tillade hon ödmjukt.
Han skyndade sig att infalla: »Märta har för-
förändrat sig.»
»Ack ja — hon är rörande! Det vore alldeles
för lyckligt om hon finge lefva och kunde blifva
något för dig, där jag tryter för de kära välsig-
nade ungarnes skull»
Detta mjukade upp honom helt och hållet.
Ja, hon hade rätt, de voro i alla fall man och
hustru, far och mor till barnen därinne och borde
hålla ihop i fasans stund — ifall döden skulle
gästa deras hus. Sålunda lade han också sin andra
arm om henne och de sutto länge hviskande och
bäfvande för underrättelserna ifrån sjukrummet —
förenade så som de icke varit det på länge.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
