Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
som sjukast, och då bjöd han mig och barnen att
som vanligt hälsa på mamma. »Tag riksgudinnan
med dig», tillade han — han är alltid så skämt-
sam af sig — men jag tycker, att du borde genomgå
kuren framför allt.»
Märta erfor stark hjärtklappning.
>Jaså, Gunnar von Langen-Zieppen var hos
dig — medan jag var som sjukast.»
Friherrinnan Mina rodnade ömtåligt.
»I hvilken underlig ton du säger detta.»
»Jag! Visst icke, goda Mina.»
>Jo, Märta, neka icke till att din skarpsin-
nighet återigen spelat mig ett fult spratt. Du
har genomskådat förhållandet mellan Gunnar
och mig!
»Ett förhållande mellan dig och herr von
Langen-Zieppen?»
Märta trodde, att hon skulle kväfvas. Hon
ville ropa åt kusken att stanna, så att hon finge
kasta sig ut ur vagnen och gömma sig i den
knoppande lundens välgörande svalka och ensamhet.
Men Minas nästa ord återgaf henne besinning.
»Nå, icke ett sådant förhållande som du tycks
tro. Det är väl bäst jag talar om alltsammans för
dig. Ser du, jag har all anledning att tro, att
han älskar mig, och du bör förstå, hvilket bekym-
mer detta gör mig — jag, som är så tillgifven
min Göran och mina små. Min Gud, det är för-
färligt att vara älskad af en person som Gunnar
von Langen-Zieppen!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
