Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
En underligt dof känsla af leda och afsky
kom öfver Märta och gjorde henne oförmögen att
yttra ett ord. Hon lutade sig med halfslutna ögon
bakut i vagnen och lät Mina berätta, hur hennes
ungdomsvän kommit hem för att fria och om hans
missräkning, när han funnit ungdomsväninnan gift.
Om hans ädelmodiga försök att glömma genom
att närma sig Melitta; om hur han funnit det
omöjligt att fästa sig vid den unga flickan — att
han förefallit mycket förstörd och bitter vid sitt
sista besök och att han förklarat, att han icke
ämnade gifta sig, om ej ödet ändrade sig så, att
han finge »den enda kvinna, som hittills lyckats
intressera honom.»
Mina hade gråtit och känt sig mycket olyck-
lig sedan Gunnar gått. Som hon fört Gunnars
tankar på Melitta och därigenom kanske föranledt
vissa förhoppningar hos den unga flickan, hade hon
ansett det vara sin skyldighet att skrifva till Me-
litta och så skonsamt som möjligt upplysa henne
om hur saken nu stod. Men hon hade icke sagt
Avem Gunnar älskade, endast att hon trodde, att
han hade ett gammalt tycke, som gått upp igen
och hindrade honom att fästa sig vid någon annan.
Melittas svar hade förargat henne. Den unga
flickan skref, att hon icke trodde på det där »tycket.»
Det var en fantasi af Mina. Det hade kommit
till brytning emellan henne och herr v. Langen-
Zieppen, emedan hennes far och han blifvit osams
för ett vattendrags skull. Majoren hade velat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
