Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
219
plötsligt upptäckt ett intressant sjukdomssubjekt.
Men doktor Stråle utbrast, så ond han kunde bli:
»Hvad tusan pratar du!»
v. Langen-Zieppen var just i sinesstämning
att hetsigt försvara sin mening.
»Jag kan icke tåla sådana där små oskulder.
De borde icke uppmuntras så som sker. De hin-
dra framåtskridande och utveckling... hämma
kulturförloppet. Kvinnan, människans moder, vill
jag skall stå på nivå med mannen, människans
fader. Endast genomsnittsmän och män, som stå
på mycket låg sedlig ståndpunkt, kunna lida, att
deras barns moder är en kvinna, föga höjd öfver
det bättre djuret. När jag älskar vill jag bli för-
stådd, icke bli mött af instinkt. Små Benediktor
förstå isynnerhet ingenting af glädjen och allvaret
i det, som intimast förenar man och kvinna. De
följa blott sin naturs instinkt, när de tillhöra en
man och det är vämjeligt.»
Hans åhörare tego en stund. Wilke tycktes
taga det hela som ett godt skämt. Han drog sig
småleende allt närmare dörren. Men Strömers lät
något undfalla sig om att glädjen väl i alla fall
vore öfvervägande. »Allvar — moderskap — ifråga-
kom ju icke alltid. Hvilket borde mest läggas
vikt vid: glädjen eller allvaret?»
v. Langen-Zieppen återgaf hans ironiska blick
med hätskhet. Öfvermått af kraft, menade han,
fans nästan alltid inom naturen... måste komma
till utbrott om icke rubbningar skulle uppstå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
