Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
Kvinnan borde lära sig förstå också detta — icke
snöra ihop sina sedlighetsbegrepp i likhet med
sina förträngda midjor. Icke skria på onaturlig
frihet heller. Wilke stod nu alldeles invid de lätt
fläktande dörrgardinerna. Strömers hade rest sig
upp, syntes vilja följa honom. v. Langen-Zieppen
lät sig ej bekomma... hans ögon blefvo allt ond-
skefullare.
Man hade gjort en skamlig hemlighet af den
handling, hvarigenom ens egna, hederliga föräl-
drar gifver en lifvet. Därigenom hade vrängda
sedlighets- och äfven kvinnofrågor uppkommit.
Man har icke besinnat och icke velat förstå, att
förstuckenhet är det samma som att vilja tvinga
en starkt kolsyrad källåder till att gå sin bana
i jordens innandömen, där den, beröfvad ljus och
luft, fräser och skummar, dånande hotar med våld-
samma utbrott — allt till det fromma oförståndets
skräck, som vill ha det ändå djupare ned, och till
det fräcka förståndets förlustelse som också vill
beröfva det ljus och luft, men — af motsatt skäl
med oförnuftet. Upp i ljuset, ut i frihet! Det
tystnar och domnar — ingen fara för eruptioner
längre. Lidelserna bli tama och milda, rätt be-
handlade. Detta skall kvinnan inse likaväl som
mannen.
»Ord, ord!» mumlade Strömers. Etik! Erotik!
Han ryckte på axlarne. Blott naturen med sina
heligt okränkbara lagar erkände han. Hans bö-
jelse för den unga Benedikta var hans naturs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
