Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
253
talade om att stanna och ej vilja gå med längre,
trugade hon henne några steg till, visande sig så
ängslig och skrämd för allt möjligt, att den anings-
lösa Märta häraf lät beveka sig. Men då vid en
krök af vägen plötsligt slottets skiffertak och ett
hvitt torn stack upp öfver trätopparna, då vägrade
hon bestämdt att gå med ett steg längre.
Hon måste dock lofva att stanna där hon var
tills fröken Sidsel kom igen. Hvarpå fröken Sid-
sel begaf sig af ensam, mycket oviss och orolig.
Hvarför mötte då icke friherrinnan Mina med herr
v. Langen-Zieppen, såsom hon sagt hon skulle göra?
Hvad skulle hon nu säga, då hon kom utan Märta?
Under tiden stod Märta kvar och stirrade en
stund på skiffertaket. Hans hem! Därpå vände
hon sig tvärt bort och vek djupare in i skogen.
I närheten af några höga tallar slog hon sig
ned med sin bok i den redan blommande ljungen.
Men så hett det var! Van att taga luftbad, tog
hon af sig sin blus af lilasfärgadt råsilke — här
såg henne ju ingen — skor och strumpor och
hängde upp allt sammans på en slokande gren,
Hatt hade hon ingen — kuren föreskref att gå
barhufvad så mycket som möjligt. Och så sträckte
hon ut sig i ljungen.
Ett ögonblick kände hon någon rädsla för
ormar, men denna fruktan försvann snart för käns-
lan af välbehag. Hon slog ut de hvita armarne
— dubbelt hvita mot det blankgröna lingonris,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
