Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
som växte bland ljungblommorna. Om hon skulle
leka litet med fröken Sidsel?
Hon drog nålarna ur håret och lät det svalla
fritt öfver de bara skuldrorna, stack ett par hvita
rosor, som hon burit i skärpet däri och draperade
sig föröfrigt graciöst i den tunna hvita silkesjal,
som hon haft med på armen, i händelse det kunde
kännas kyligt därinne i skogen, ofvanpå den heta
promenaden.
»Se så, nu vill jag leka den sofvande prinsessan
i skogen, när fröken Sidsel kommer. Hon förtjänar
denna lilla muntration, efter att ha blifvit lämnad
ensam, stackars varelse, den biten som är kvar.»
Hon låg orörlig och stirrade upp mot skyn,
men hur det var behöfde hon icke JIeka sofva.
Hetta och stillhet och aningslös ro i tankarna —
medvetandet gungade bort och hon somnade in
sundt och naturligt. Hennes sista klara tanke
var ett »Gudskelof» för att hon icke låtit öfver-
tala sig till att gå med ända fram och därigenom ut-
satt sig för det upprifvande i att komma i berö-
ring med det, som ju utgjorde en del af Gunnar
von Langen-Zieppens hvardagslif.
Under tiden sutto friherrinnan Mina och hen-
nes värd på verandan utåt parken. v. Langen-
Zieppen hade kommit tidigare än hon beräknat,
ty aldrig stark i siffror, hade hon misstagit sig om
tiden för tågets ankomst. «De hade spisat frukost
tillsammans, och han brann nu af otålighet att få
begifva sig bort till nybyggena, men Mina hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
