Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
Innan hon gick, fick hon tillfälle hviska till
fröken Sidsel: »Jag måste ensam och ostörd fun-
dera ut hvad vi ha att göra.»
v. Langen-Zieppen tyckte visserligen, att de
båda damerna kunnat afgöra garnfrågan inne hos
Mina, men var för mycket världsman att låta
märka något. Han försökte underhålla sig med
fröken Sidsel, men det gick så på tok, att han
snart fann, att han gjorde henne en tjänst med
att förskansa sig bakom en tidning.
Men nu fick fröken Sidsel ett förtvifladt behof
att visa sig obesvärad. Hon lutade sig öfver räcket
och började högljudt prata med de båda små gos-
sarne, som lekte i sanden utanför verandan med
en något äldre flicka. Men gossarne förstodo icke
mycket af hennes danska och då vände hon sig
till flickan.
»Hvad hedder du, min lille Ven?»
»Ester. Min pappa ä inspektor här på gården.»
»Har du mange Södskende?»
»Ja — dom ä” pojkar allihop. Vi ha så’n otur
mä pojkar — hvar gång min mamma varit sjuk
ha vi fått en pojke. Sist när hon hade ondt i
benet fick vi Pelle.»
Fröken Sidsel vardt tillintetgjord. Hon tyckte
sig spåra ett smålöje på ansiktet bakom tidningen.
Hon reste sig för att flykta in till friherrinnan
Mina och såg i sin förvirring icke, att den stora
engelska hund, som v. Langen-Zieppen fört med
sig hem, lagt sig alldeles framför hennes fötter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
