Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
genhet. »Han är ytterligt simpel med fruntimmer».
Hon tyckte att hon borde hata honom, så dödligt
som han skymfat henne, och hennes förvirrade
medvetande passade endast på tillfällen att få såra
och smärta honom igen.
Han hade stannat invid grässluttningen.
»Innan så mycket annat kommer emellan oss,
så låt oss tala ut med hvarandra», sade han och
bjöd henne att sätta sig — så beherskande, att
hon mekaniskt lydde.
Hon sjönk ned på vallen, knappt vetande hvad
hon gjorde. Han satte sig på aktningsfullt afstånd
och började slita upp grästorfvan omkring sig.
De skulle tala ut, men ingen sade ett ord. Det
var dödsstilla rundtom, björkarna hängde orörliga
i värmen, och vid dikeskanten stod eljgräset med
stora hvita blomklasar bland ormbunkarna och
spred omkring sig en stark lukt af högsommar.
Så måtte han ha funnit lösensordet, ty med ens
sprang han upp, bugade sig djupt och sade:
»Monsieur Noir har den äran att anhålla om
mademoiselle Blanches hand.»
Hon trodde, att hon skulle kväfvas, men sam-
lade sig med en kraftansträngning, situationen
höll på att växa henne öfver hufvudet, men hon
skulle rädda sig därur.
» Aldrig!»
Han kastade sig ned igen och började ånyo
slita upp gräset omkring sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
