Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
»Godt, ett motsatt svar hade kanske nu varit
för mycket. Till en början är jag fullkomligt
lycklig öfver att ha återfunnit er. När jag hunnit
vänja mig vid denna tanke, skall jag nog lättare
kunna bära utsikten att en gång få ett annat svar.»
»Herr Langen-Zieppen — —»
»Nej, blif kvar! Ni har ingen anledning att
gå. Jag vill ju blott vara ärlig mot er och där-
före har jag först och främst och utan omsvep
låtit er veta, hvar ni har mig.»
Hon rodnade häftigt, sliten lika mycket af
ovilja, ifall han ljöge, och fruktan att han kunde
tala sant.
»Jag älskar er, jag vill icke säga hur mycket,
innan jag får se en annan blick i era ögon.»
Det berusande i situationen började ändå till
sist gripa henne, ovilja och känslan af förolämp-
ning smälta inför möjligheten, att han handlat af
passionerad besinningslöshet. Älskad af Gunnar
von Langen-Zieppen!
»Mina sade mig en gång i vintras att hennes
älsklingsplan var att göra ett par af oss båda.
Jag bar då min lilla förrymda mademoiselle Blanche
i hjärtat — mer behöfver jag ju icke säga.»
»Nej, ni har redan sagt alldeles för mycket.
Minas plan är det vridnaste man kan tänka sig —
så outförbar som möjligt»
»Hvarför?»
»Då jag upplystes om, att monsieur Noir var
identisk med Gunnar von Ljangen-Zieppen — nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
