Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
Hon ryggade tillbaka.
»Så mycket ligger kanske emellan nuet och
döden och man får nog icke sin graf, där man i
ett upprördt ögonblick tänkte sig den. Låt icke
narra er till något fantasteri.»
»Afvisad — också här! Tjofva mig dock en sak!
Det var nog ett af mitt lifs lyckligaste ögonblick,
då jag i dag fann er. Vill ni tänka vackert på
mitt beteende då, och icke besudla det med små-
aktig indignation?»
»Jag tror icke längre, att det var er mening
att förolämpa mig.»
Han gick och Märta smög upp på sitt rum
för att »ordna sina begrepp.» I förbivägen tittade
hon in till fröken Sidsel, som låg till sängs med
ättikslappar på pannan. Hon lyste upp af glädje,
då Märta kom in.
»Med mig er det udmeerket godt!» utbrast
hon, innan Märta hann fråga. »Men De, min södeste,
hvorledes gaar det med Dem? De er saa bleg!»
»Tala nu om alltsammans för mig, fröken
Sidsell!»
Fröken Sidsel brast i tårar, och innan hon
visste ordet af, hade hon berättat sin och friher-
rinnan Minas lilla intrig.
»Så lugna er», sade Märta, sedan hon slutat.
»Ni menade nog väl båda två, men kom ihåg att
Minas plan kan aldrig förverkligas. Den är omöj-
lig, förstår ni.»
Hon kysste den lilla huttrande varelsen, svepte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
