Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278
täcket om henne och satt vid hennes säng, tills
hon lugnat sig. Då hon kom in på sitt rum,
blef hon en stund stående alldeles stilla, bedöfvad
af allt det, som med ensamheten rusade inpå
henne. Sedan vankade hon mekaniskt omkring
under sina automatiska försök att skingra, åter
hopföra, ordna och afsöndra de tilltrasslade begrep-
pen — tog pennan för att rita, lät den åter falla,
grep om en bok, men läste icke, blickade ut öfver
landskapet, men såg ingenting, satte sig, men for
upp igen, snurrade rundt utan att söka något, tills
en knackning på dörren återförde henne till sig själf.
Det var Melitta, som kom, sprittande af nyfi-
kenhet. Hvad hade Märta tyckt om herr v. Langen-
Zieppen? Hur hade han sett ut... hvad hade
han sagt ... hvad hade han gjort? Hur hade det
varit på Uppbärga? Var det icke ett gudaställe?
Märta blef icke af med henne förrän det ringde
till kvällsvard. Då gick Melitta, sedan hon i sista
minuten tveksamt afbördat sig, att det nog vore bäst
för henne och Benedikta att låtsas om ingenting,
utan stanna tiden ut vid sanatoriet. Hade hr Langen-
Zieppen sagt något om att komma ofta dit?
Ensam vorden erfor Märta en sådan lättnad,
att hon först tänkte att icke gå ned med de andra.
Men så föll det henne in, att han kanske var
kvar ännu och ... Hurudan var han väl i säll-
skap — hurudan emot andra kvinnor? Hon gick
ned för trapporna med klappande hjärta, men han
var icke i någon af matsalarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
