Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
279
Då hon stökat undan med sitt glas mjölk, en
smörgås och en asiett sallad af blad, rädisor, röd-
betor, selleristjälk och hårdkokta ägg, lade doktor
Stråle beslag på henne. Han föreslog en prome-
nad och talade härunder uteslutande om v. Langen-
Zieppen. Var det afsiktligt?
Denna tanke, smältande ihop med allt det
andra, som hon upplefvat i dag och gifvande
däråt en sällsam, eggande bismak, var egnad att
ytterligare upprifva henne.
Hon kunde icke gå till sängs, utan när den
som vanligt tidiga tystnaden bröt in i det stora
huset, smög hon sig ut. Hon vandrade nedåt
sjöstranden, men i så djupa tankar, att hon, utan
att märka det, tappade stigen och i halfmörkret
fumlade sig fram på måfå mellan albuskar och
öfver slippriga kullerstenar. Först när hon stapp-
lade omkull kom hon till sig. Hon kröp då ut
på en stor flat stenhäll, satte sig på dess yttersta
udde och såg på hur stjärnorna gungade upp och
ned på det mörknande vattnet, hvilket liksom i
sömnyrsel plaskade kring stenen och kastade små
sömniga vågor in mot stranden, så som när en
sofvande famlar med handen efter ett älskadt
väsen vid sin sida.
Stillheten och den kyliga nattsvalkan gjorde
godt. Omsider kom befriande reda i tankarna.
Ja, det kunde icke hjälpas ... hon måste väl då
älska denne Gunnar von Langen-Zieppen.
När jag kan se upp till honom ..;. så ...»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
