Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
281
fyrverkeri. Utflykten fick därföre tillslutning af
alla, utom de svagaste sjuklingarne, men de voro
icke många, ty man var ju i slutet af terminen och
kuren hade som alltid varit lyckad.
Gamla och medelålders stufvade in sig i de
rankiga vurstarne med sina söndriga sitsar och
de ömtåligaste fruarna i doktorns kalesch. Men
ungdomen stoppades in i »Ormen långe.» Detta
var en lång, slingrande och i brandgult målad f.
d. diligens, som en munter ungmö en gång döpt
till »Ormen långe», ett namn som den sedermera
fått behålla. Den skrällde i backarna, den gum-
pade, den krängde i krökar och höll mammorna,
som kommo bakefter i vurstarne, i dödlig skräck
för öfverhalning. Men ungdomen hade roligt —
allra roligast när »Ormen långe» rasade som värst,
så att man oförmodadt ramlade ner i knäet på
hvarandra, då en och annan spjufver passade på
att hålla sig framme — hvarom dispyter mellan
dem och flickorna och hemliga öfverläggningar
mellan flickorna sedan kunde räcka i veckor efteråt.
v. Langen-Zieppen mötte sina gäster ridande
ett stycke till vägs. Han hade varit i grym
ovisshet huruvida Märta skulle komma med eller
ej. Hans spanande blick öfverfor raden af vagnar.
Hon var icke i vurstarne, icke heller bland stojet
i >»Ormen långe», där Benedikta nu på andra året
regelbundet föll i d:r Strömers armar, hvar gång
oreda uppstod, medan d:r Wilke bjöd till att upp-
fånga Melitta, som varit i pinsam obeslutsamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
