Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
huruvida hon skulle fara med eller ej. Men Bene-
diktas bestämda föresats att icke afstå från nöjet
hade fått fälla utslaget för dem båda.
Då v. Langen-Zieppen kom sprängande fram
vid sidan af deras åkdon, blef hon i en hast tyst
och högdragen, men Benedikta räddade situationen
genom att med hög röst och frimodiga ögon för-
klara: »Vi äro bara med om utflykten som kur-
gäster. Vi komma ej till er, herr Langen-Zieppen,
utan till Uppbärga. Det skulle vi ej våga för
pappa. Var snäll håll er på afstånd ifråtl OSS.»
vi äro ju ovänner.»
Detta väckte allmän munterhet och v. Langen-
Zieppen var glad att kunna säga sig vara otröst-
lig öfver hennes bannlysning, hvarpå han satte
af därifrån. Han höll vid vägkanten — nu hade
alla vagnarne passerat. Hans hand knöt sig hårdt
om tyglarne. Men strax därpå ryckte han så häf
tigt i dem, att på ett hår när hästen gått öfver
med sin ryttare.
Rop af förskräckelse från damerna — oro hos
alla hästarne, men främst hos de två af ädlare
race, som kommo trafvande ned för backen, på
hvars krön de just dykt upp, när den oförsik-
tige ryttaren kom hästen att stegra sig.
Det var friherrens egna hästar. I den öppna
landån satt jämte friherren själf Märta och fröken
Sidsel. v. Langen-Zieppen hälsade, sedan sprängde
han bort öfver några gärden, för att före sina
gäster hinna hem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
