Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
289
»Nå ja, den, som hittat på det där, har icke
varit helt och hållet dum. Lifvets vishet är dock
därmed icke funnen... ja, förlåt mig! Ni gör
nog era iakttagelser själf, men ni blandar ut det,
vågar jag säga, med litet från teatern och älsk-
lingsförfattarne. Det göra vi alla, omöjligt att
undgå. Ni och jag — ja, låt oss nu se på lifvet
med våra egna ögon samt...»
»Andras ögon lånar jag aldrig — möjligen
uttrycksmedel», afbröt hon stolt.
sJa — ni, 22...» han höll upp, rullade häf-
-tigt promenadkäppen mellan flata händerna och
fortfor sedan i lugn samtalston: »Då har ni nog
iakttagit, att lifvet är en snål ekonom, som ger
sina barn endast ofullkomliga leksaker, öfverläm-
nande åt hvars och ens mått af skarpsinne att
sedermera själfva göra bästa möjliga däraf. Nöjet
är en sådan där ofullkomlig och ovaraktig leksak,
men, att därföre försmå det, är väl att göra sig
bra nog vilsen i lifvet. Jag gjorde det en tid...»
åter höll han upp. »Nåväl, kärlek är lifvets högsta
nöje — en fest, som likt alla fester måste sluta
i sinom tid — klockslaget olika för alla. För
somliga är det ett hejdundrande kalas veckan ut
— för andra endast en lätt supé, hemtning kl. 11.»
>Ah — grymt! Ni skulle vilja vara med om
något sådant!»
»Nå, jag har ju icke tänkt mig en mamsell-
idyll. Jag — jag kunde låta kärleken löpa linan
22, för att sedan den rasat sig spak...
19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
