Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
290
»Ja, sedan!»
... låta den tjäna det lugna, goda hemmets
intressen.»
»Det tror ni icke själf! Medgif, att ni fruktar
tråkigheten mer än smärtan, sedan den där —
spakheten inträdt.»
»Icke sedan... det vill säga, jag har ju nu-
mera ett lifsmål. Sådant rår på tråkigheten, an-
tager jag, skapar och när milda, trygga tankar.
Men kvinnan — utan lifsmål — vill icke inse, att
lifvet icke kan gifva mer än nöjet, medan linan
löper, utan som ett bortskämdt barn knotar hon
efter mer, där intet mer finns att få. Det är där-
för, att hon i själfva verket älskar kärleken och
den drottningvärdighet, den gifver henne, mer
än mannen — hans ömhet och uppmärksamheter
mer än honom själf.»
»Ahl>
»Ni är icke sådan. Ni kunde skapa er ett
rikt intresse och ägna er däråt. Helt säkert är
ni vis nog att kunna förstå — ädel tillräckligt
att kunna resignera och lefva kamratskap med man-
nen, äfven den dag, då han icke längre har första
tidens lifliga behof af att krypa för era fötter.»
Hon satt tyst och stel, vågade icke ens höja
blicken af rädsla att förråda det, som stormade
inom henne. Hon skulle icke kunna resignera.
Det var just emedan hon älskade honom så, som
hon velat hafva vänskap till stånd. Hon kunde
icke helt och hållet afstå ifrån honom, och hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
