Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
291
vågade icke utsätta sig för branden af sin kärlek.
Om hon älskat lugnare — mindre! Men hon
visste, att denne farlige Gunnar von Langen-
Zieppen redan blifvit så mycket för henne och
hon trodde, att hon icke skulle kunna vara stadig
på handen, om hon, kedjad vid honom, försökte
infånga något så oberäkneligt som kärlekslycka,
Han fortfor, då hon teg:
»En furstekrona vore er mer värdig — det
är sant. Men Uppbärga är också något värdt —
vi äro ju båda för modernt anlagda naturer, att
jag ej skulle våga påpeka detta. Min mor var
lycklig här = Langen-Ziepparne ha varit, efter
gångna tiders sed, tyranniska, men goda äkta
män. Ni och jag blefve ju icke ett par i förfä-
drens anda — vi komme nog att vända upp och
ned på många ordningar, men» — han lutade
sig mycket nära henne — »tror ni icke, att vi
kunde få det bra på vårt vis? Säg — mademoi-
selle Blanche!»
Hon såg med skygga ögon förbi honom.
»Uppbärga», mumlade hon, »Uppbärga är stort.
Jag är icke tränad för ett Uppbärga — och icke
för någon lycka. Jag har tänkt mig vänskap
och mindre förhållanden, och jag är nu en gång
sådan, att hvad jag icke tänkt mig in 1 på förs
hand mera skrämmer än lockar mig. Det är må-
hända min olycka, men jag måste hålla fast vid
det jag bestämt mig för, hellre än att, som sagdt,
kasta mig in i det, jag icke det minsta tränat mig för.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
