Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
293
hyllat sig till. Hon kände som en plikt, att hon måste
vara på vakt mot hans vältalighet och farliga tjus-
ningsförmåga. Hon simmade mot en stark ström,
men hon måste igenom den. Hon kunde ju ha gått
sin väg, ha förbjudit honom att tala, men hon
ville en gång för alla kämpa ut med honom och
visa honom och sig själf hur stark hon var. Hon
hade bestämt sig för seger, och hon måste afgå
med den. Och så länge detta beslut stod i vägen,
såg hon ingenting — kunde icke se hvad som
fanns där bakom, ifall det fölle. Hon hade ingen
jordmån för hans skäl, utan såg i allt, hvad han
sade, endast farliga öfvertalningsförsök, som hon
satte sin heder i att stå emot. Bara icke ge vika!
Vid hennes utrop undergick hans utseende
förändring, den lidelsefulla ifvern förbyttes i trög
smärta i den plötsligt matta blicken, i rynkorna
i pannan och kring ögonen, som kisades ihop,
medan de sågo förbi henne, ut i rymden.
»Om jag ägt förmågan att sia... om jag
tidigare kunnat se detta ögonblick med er, så
som Faust i en fager syn ser Margaretha, då hade
mycket kunnat vara annorlunda ... kanske. Men
det är icke: säkert. Det är lätt att nu säga, att
jag skulle ha sparat mig för er, men man vet
icke. De vägar jag gått ha fört till målet —
det är visst. Andra skulle måhända icke ha gjort
det. Hade jag varit en hygglig ung karl, hade
jag väl nu haft familj, första bästa lilla flicka
kunde ha varit min hustru — och det med er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
