Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
nu dubbelt sönderslitande. Nöj er med min för-
säkran, att, om jag kunde ställa upp mig för er
såsom en Guds ängel, så skulle det göra mig
lycklig, medan det förflutna och alla dårskaperna
däri skall sticka mig grymt, när ni ändtligen kom-
mer till mig.»
Hon rullade ihop sina handskar, drog konvul-
siviskt ut dem igen — nej, hon fick intet att säga.
»Och så behöfver ni ju icke nödvändigtvis
tro allt det, som sägs om mig. Det finns en
klyfta i mitt lif, hvarom ingen vet något, ehuru
man naturligtvis utfyllt också den med snedsprång
och krossade kvinnohjärtan. Det är mina van-
dringsår ute i världen. Vill ni, berättar jag
er härom en gång... om stämningar, mul-
nande, tillsist klarnad lifssyn. Underbara nätter
under stjärnhimmel, utanför sofvande städer —
påk i handen, ränsel på ryggen.»
»Ni kunde berätta lika bra — som vän.»
Nej — ne! Det finns ögonblick i mitt lif,
som jag blottar endast för min älskade. Ah! ett
af dessa — det rinner mig just nu i minnet. En
våtvarm dag i London — nu, sist jag var ute.
En söndags förmiddag, som jag trött och vilsen
i mig själf släpade mig omkring i det fula, myll-
rande London — fann mig utanför S:t Pauls
katedral, just som klockringningen begynte. Har ni
hört klockringningen i S:t Paul? Harpospel af förut-
gångna själar där högt uppe i rymden, hvilka
sända hälsningar och tröst ifrån de saligas bo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
