Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
295
ningar — så förekom det mig och — jag bäfvade!
Mörkret — det stora, stora mörkret lättade — jag
kände strängen mellan mig själf och evigheten —
jag höll i den ända, som var fäst vid mig ... hvar
den andra slutade kunde jag icke skönja — vet
det icke ännu. Men den är sträckt mellan mig
och ett fäste någonstädes i evigheten... jag vet
det säkert 22.»
Han höll upp och båda sutto en stund i upp-
rörd tystnad. En ekorre knaprade bland löfverket
öfver deras hufvuden, och på afstånd hördes rop
och skratt från det åter vid förfriskningsborden
samlade sällskapet, men eljes var det så tyst, att
de kunde iakttaga hvarandras korta, ojämna and-
hemtning. Så möttes deras blickar åter och då
sade han sakta:
»Ni vågar i alla fall icke tro på mig?»
sJag ... tför, att. tror på er själ Nivill
nog icke bedraga hvarken er själf eller mig, men
kanske skulle ni icke kunna hjälpa det... en
gång. Om jag nu gåfve med mig ... nej! Jag
vågar icke.»
»Om jag kunde tro, att ni genom motstånd
ville... Men nej, ni är icke sådan — "icke till-
bringa mitt lif med att ängsligt passa en mans
låga, så att den icke slocknar’», mumlade han och
teg därpå tvärt för att endast se på henne, beher-
skande, nästan hårdt.
Detta var mer än Märta förmådde uthärda.
Hon tyckte, att träden började dansa för hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
