Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
misstro, den djupa leda vid sig själf och allt, som
plötsligt fick makt med henne — midt i miljön
af skönhet och fullhet. Hon var trött — själsligt
och kroppsligt dödstrött.
»Ni menar...! Säg något, detta är för vik-
tigt att afläsas i en blick. Nog äro era ögon af-
visande, men säg mig i ord, att äfven stämning
ej förmår något öfver er.»
»Stämning! Stämning har ej förut fått rycka
mig med sig — till beslut åtminstone. Det kan
ju bli — så som ni vill, därför att jag nu är
trött — ond på e. Framtiden... nå! det går
på tok hur man gör.»
De sågo en stund på hvarandra, med blic-
karna sammanlödda, så som den gången, då Me-
litta kom och skilde dem. Men nu ryckte Märta
sig lös, utan att något kom emellan. Hon slöt
ögonen för att slippa se och sjönk tillbaka i stolen.
»Nej — nej, jag älskar er och jag vill icke.
Jag vill rädda er och mig. Trötta icke ut mitt
motstånd, tills det ger med sig — det är ovärdigt.
Min ånger skulle sedermera stå emellan oss som
ett spöke... jag skulle förakta oss båda. Jag...
Hon teg, ty hon kände hans borrande blick
och kunde icke fortsätta.
»Säg ut! Jag vill veta allt!»
Något liknande dödsförakt blef ändpunkten
för alla de stationer af sinnesrörelser, hon passe-
rat denna eftermiddag. Nu kunde hon se på
honom med en stor öppen, full blick.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
