Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
301
»Ja, det är ännu något mer. Det är så, att
det finns litet kvar inom mig af det ni yttrade
en gång: ’Gunnar von TIjangen-Zieppen är van
att segra — frågan är blott om det är lönt;
Jag kan icke komma helt öfver detta — det är
Hog så. Jag är sådan. .- Hard, emvis — elak,
Det sticker mig ännu litet, det där! Kanske skulle
det sticka ännu värre om — ni finge det dithän
ni vill. Ingen vet! Jag har så länge upprepat
för mig själf: »stå emot» tills det med eld
bränt sig in i mitt medvetande. Jag förmodar, herr
Langen-Zieppen, att vi intet mer ha att säga
hvarandra. Ni försmår vänskap...»
»Ni försmår kärlek!»
»Så tvifvelaktig — så full af våda — så ba-
serad på ett förödmjukande nederlag som här —
ja —- ja!»
»Detta är sorgligt!» ;
Mer sade han icke. Motstånd gjorde honom
icke längre ursinnig som den tid, då han ännu
håfvade in hvad lifvet bjöd med fulla händer;
icke heller eggade det honom till att älska henne
ännu högre. Smärtan af en djup förlust arbetade
sig upp öfver alla andra känslostämningar och
dref honom att söka ensamhet. Han svingade
sig öfver barrigren, hoppade till marken och för-
svann i mörkret under träden. Värden saknades,
när gästerna en stund senare troppade af.
Några dagar därefter lämnade friherren med
familj orten. Märta följde allra först fröken Sidsel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
