Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
305
hjälpa henne med det exempel på alstrande
kraft, den gaf — med den lust att lefva lifvet
fullt och rikt, som den bibragte.
Hon drog en djup, mycket af det som vintern
lagrat, sprängande suck, men i detsamma afstan-
nade allt pulslif och en förfärande mattighet kom
öfver henne.
Någon hade inträdt i kupén från andra hållet,
medan hon spejat ut. Hon hörde Minas utrop:
»Gunnar!» — därpå som i en dröm hastiga frågor
och svar, kände sin hand tryckas, sade något,
men vaknade upp först långt efter det tåget åter
satt sig i gång.
Då fann hon sig nedsjunken i kupéns ena
hörn, Mina midtemot, och bredvid Mina herr v.
TLangen-Zieppen, medan i hennes medvetande var
liksom fastspikadt det faktum, att han skulle åt-
följa dem på resan till Paris.
De hade icke återsetts sedan månskenskvällen
på balkongen. Af bref från fru Holm till Mina
hade hon hört, hur strängt sysselsatt han ständigt
varit, och att fabriksföretaget raskt ginge framåt.
Fru Holm hade dock hört d:r Stråle yttra vissa
betänkligheter: han ansåg, att herr Gunnar tog
sitt arbete för exalteradt. Ett mera praktiskt
själfintresse skulle tvifvelsutan tillförsäkra före-
taget större framgång. Men fru Holm för sin del
tyckte, att man numera bråkade så mycket med
ord. Hufvudsaken var, att herr Gunnar var stad-
gad och med ett nyttigt arbete bands vid fäderne-
20
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
